Kultur

Vi är många som strider för rättigheter

Somar Al Naher om en vänster som ser även utanför den vita arbetarklassnormen

Två flickor firar efter revolutionen i Egypten.
Två flickor firar efter revolutionen i Egypten.Foto: AP

Varför väljer Daniel Suhonen att skriva en artikel ( Aftonbladet 25 feb) som fokuserar på muslimska extremister samtidigt som det pågår en demokratisk revolution i delar av den muslimska världen? Kan det vara så att även han är fast i den klassiska koloniala bilden där Nordafrika och Mellanöstern för evigt är fastkedjade vid sin historia? Vid föreställningen av muslimer som oförbätterliga extremister?

Jag ingår i ett nätverk inom Broderskap som organiserar progressiva muslimer med hjärtat till vänster. Inom nätverket skrevs ett manifest för progressiva muslimer med inspiration från Broderskaps manifest för kristna. Många frågor hann vi inte diskutera färdigt innan materialet skulle gå till tryck, exempelvis frågan om sexuell läggning, men arbetet pågår fortfarande.

Per Gudmundson på Svenska Dagbladet använde denna miss som slagträ mot muslimer och socialdemokrater i en rad artiklar, Broderskaps ordförande Peter Weiderud försökte försvara oss i debatten med att hävda att vi inte kommit lika långt i dessa frågor och Daniel Suhonen använder den för att visa på överseende med extremism hos svenska muslimer. Många debattörer har gjort stor sak av detta utan att ta reda på fakta: vi driver frågan och tycker att alla människor oavsett sexuell läggning ska ha samma rättigheter.

Debatten förs av Peter Weiderud, Per Gudmundson och Daniel Suhonen ovanför våra huvuden. Vi behandlas som en homogen oförbätterlig grupp och den klasskamp många av oss vill föra tystas ner från åtminstone två håll. Dels i det påstått muslimvänliga överseendet med vår förmodade politiska omognad och dels i religionskritikernas krav på identitetspolitisk rättrogenhet och politisk korrekthet. Det är båda beprövade retoriska grepp för att upprätthålla en maktordning, äga tolkningsföreträdet och tysta den Andre.

Självklart ska man ta avstånd från odemokratiska islamistiska rörelser. Men lika lite som Daniel Suhonen alltid ska behöva ta avstånd från Stalin och Lenin varje gång han pratar klasskamp ska muslimer behöva ta avstånd från Hamas och Hizbollah när de vill ta plats i offentligheten.

Daniel Suhonen är inte den ende organiserade socialdemokraten i det här landet som pratar om klasskamp. Vi är många med rötter i andra länder, inte minst muslimska, som tar plats i den svenska vänstern, försvarar anställningsskyddet, arbetar fackligt och på andra sätt strider för lika rättigheter, där vi känner av hur etnicitet, kön, religion och sexuell läggning snarare fördjupar än står emot klasskampen. Därför är det viktigt att inte osynliggöra alla oss som faller utanför den vita arbetarklassnormen. Särskilt inte i en tid när rasismen och islamofobin växer lavinartat.

Som jag ser det står vänstern inför ett val: antingen fokuserar man på de nationella traditionella vänsterrörelserna och manar till samling för den egna arbetarklassen, och då är man dömd att förkrympa.

Eller så inser man att kampen måste vara gränslös, utan att stoppa för vare sig religions-, nations- eller andra gränser.

Somar Al Naher
Ledarskribent i tidningen Tro & Politik som ges ut av Broderskap