ÅSIKT

Kulturkris - än sen då?

Koffertmodellen kan
gynna Sverigedemokraterna

KULTUR
Detta är en kulturartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vill rädda kulturen med skattesänkningar.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vill rädda kulturen med skattesänkningar.Foto: Foto: scanpix

”Det skall åska och blixtra om vår teater”, sa finansborgarrådet Hjalmar Mehr 1960 när han invigde Stockholms stadsteater, och åska och blixtra fick det enligt Mehr gärna göra om hela kulturpolitiken.

Jag tänkte på Mehr när jag satt av höstens första stora kulturpolitiska seminarium, som på Kulturrådets initiativ i tisdags gick av stapeln på Filmhuset i Stockholm, lite sent kan man tycka, eftersom terminen redan går mot sitt slut.

Efter nyåret sjösätts den så kallade samverkansmodellen genom att fem utvalda regioner som lämnat sina kulturplaner till Kulturrådet får medel att starta sina verksamheter. Modellen, som oftast kallas koffertmodellen, har kritiserats, framför allt i storstadspressen – många menar att regionerna har för dålig kompetens på kulturområdet och att den nationella kulturpolitiken är satt på undantag. Inga nya pengar har heller skjutits till, så även om man ute i regionerna är entusiastisk över reformen, så finns det skäl till oro.

Särskilt med tanke på Sverigedemokraternas ökade inflytande i lokala och regionala församlingar. Både före och efter valet har partiet lobbat frenetiskt för sin kultursyn, som inte bara är antihumanistisk utan i många fall direkt kulturfientlig. Kommer regionerna att kunna stå emot? Kanske inte. Det finns för många exempel från flera håll i landet där konstnärlig avantgardism lett till populistiska förbudskrav.

Ingenting av det här togs på allvar upp på seminariet, som det verkligen inte åskade eller blixtrade om. Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri ställde snälla frågor till Lena Adelsohn Liljeroth, vars självförtroende verkar ha stärkts efter omvalet. Än en gång fick vi veta att kulturministern tycker att skattesänkningar är den enskilt största kultursatsningen en regering kan göra, eftersom mer pengar i plånboken automatiskt betyder ökad kulturkonsumtion.

Jag tvivlar på det.

Men allvarligare är det att kulturfrågorna väcker så ljumma känslor. Att det just nu inte ”går bra” för Sverige som kulturnation, varken på film-, teater- eller konstområdet, kan vi alla vara ense om.

Nu vet vi också vad det beror på.

Likgiltigheten är konstens värsta fiende.

Ulrika Kärnborg