ÅSIKT

Trotzigs modernitet förblir en motsägelse

En poetik som är aktuell än idag

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Birgitta Trotzig.
Birgitta Trotzig.Foto: SCANPIX

Det nutida är inte nödvändigtvis det samtida. Det är det givna argumentet i Kritiker som alltmer blivit den litteraturtidskrift som vi saknat under några år. Det nutida är inte sällan det mediala med kort datum. Samtidslitteraturen samlar sin tid för ett mer långväga tilltal – vilket lyckas emellanåt. Det är ju den som kritiken försöker fånga upp, inte minst genom att låta lite yngre läsa lite äldre. Då vidgas samtiden.

Två hundra sidor långt innehåller nummer 17/18 ett driftigt block om Birgitta Trotzig. Hon är inte den som ställer sig in: ”Jag är inte intresserad av läsaren. Det är inte det som det hela syftar mot. Om man skriver gör man det för sig själv.”

Det är en paradoxal hållning, för denna kommunikativa ovilja laddar ju också hennes texter med ett närmast kroppsligt tilltal när hon skildrar det sydsvenska trasproletariatet i den flacka, leriga existensytan mellan födelsen och döden. Till vilken tid talar de?

I numret medverkar de sakkunniga, de inspirerade och de som skriver på artig uppmaning. Eftersom det handlar om Trotzigs ”poetik” letar jag efter argument för detta svårbestämda samtida. Trotzigs språk äger ju en sorts urtida men ändå rytmisk subjektivitet som verkar både bekräfta och befria sig själv. I tiden, ur tiden.

En ledtråd. Ulf Olsson understryker hur Trotzig inte berättar om lidandet utan bringar lidandet till tal ”genom att ge det språklig form”. Nästa spår kommer från Carin Franzén som visar på omvändbarheten mellan att vara seende och sedd, medan Krysztof Bak i stället tar ett steg bortom det mellanmänskliga. Det finns i romanen Dykungens dotter (1985) ett anammande av världen som är bortom humanismens bevekande bildspel. Varats objektiva avigsida. Utsidan. Det är en beundransvärd och tuff liten essä där läsaren hamnar hos teologen Teilhard de Chardin.

Så finns förstås även den omvända, intima rörelsen inåt. Vendela Fredricson dröjer då vid de intimare villkoren i Trotzigs debutbok I de älskandes liv från 1951. Det är inte en omvärld som beskrivs utan hur världen ”som levande ting skär rakt igenom den individuella kroppen”.

Trotzigs bestående modernitet förblir ett spel av motsägelser. Kritikers bidrag är här föredömligt koncisa, vilket tyder på omsorgsfullt redaktörskap. Vore det sedan inte en poäng att låta lite äldre läsa lite yngre? Så vidgas den där samtiden ytterligare.

Mikael van Reis

medarbetare på Göteborgs-Postens kultursida

Aftonbladet Kulturs medarbetare Jenny Tunedal och Alice Eggers har ingått i redaktionen för numret. Därför recenseras det av Mikael van Reis.

FAKTA

TIDSKRIFT

»Kritiker – nordisk tidskrift för litterär kritik och essäistik

Nr 17/18

Tema Birgitta Trotzigs poetik