ÅSIKT

Ingen kris för svensk film

"Om detta och mycket mer kommer från en bransch "på halvfart" så ser jag fram emot att den ska börja gå för full maskin"

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Scen ur ”Ping-pongkingen” av Jens Jonsson.
Scen ur ”Ping-pongkingen” av Jens Jonsson.

Svensk film famlar runt i ett blaskigt varken eller, slår Ulrika Kärnborg fast i sin krönika på dessa sidor (21 november). Filmen lyckas varken vara konstnärlig eller underhållande. Bland de skyldiga finns kritikerna, som notoriskt öser beröm över strunt.

Det sista ligger det en del i. När jag själv recenserat en svensk premiär har jag ibland baxnat när jag sett andra kritikers höga betyg. Senast gällde det Lisa Langseths ojämna debut Till det som är vackert.

Däremot är jag inte ett dugg bekymrad över den svenska filmen i stort. Mycket är visserligen dåligt, men tro mig, det gäller hela repertoaren inklusive de utländska filmerna.

Tittar man på de senaste årens svenska produktion så finns här en hyfsad bredd, och många bra filmer. Bara för att lista några, direkt ur minnet: Snabba cash, Låt den rätte komma in, Hata Göteborg, Flickan, Ping-pongkingen, Män som hatar kvinnor, Gitarrmongot, Ett hål i mitt hjärta, Du levande, O m jag vänder mig om. Om detta och mycket mer kommer från en bransch ”på halvfart” så ser jag fram emot att den ska börja gå för full maskin. Och jag hoppas att fler kvinnor ska förverkliga sina filmidéer.

En del av de nämnda filmerna är gjorda som underhållning, andra som konstnärliga experiment, de flesta låter sig inte klassificeras enligt en sådan skala. Några har gått bra på bio, andra sämre. Men svenska filmer går inte generellt dåligt. De senaste tio åren har marknads andelen legat på 20-25 procent, och enligt Svenska Filminstitutet ser det stadigt ut.

När de Stieg Larsson-baserade Millenniumfilmerna kom ökade den svenska andelen kraftigt. Flickan som lekte med elden hade premiär i september 2009, så en jämförelse med september i år är inte riktigt rättvis.

Till skillnad från Ulrika Kärnborg tror jag inte att sambandet mellan bristande kvalitet och låga besökssiffror är särskilt starkt. Det är klart som korvspad att Gitarrmongot och Pingpongkingen är bättre än Snabba cash. Och, omvänt, inte kan blockbustern Män som hatar kvinnor (dansk regissör, förvisso) sägas vara den bästa svenska filmen på flera år?