ÅSIKT

Socialistiskt forum 2010 är kollektiv terapi

Fullsatta seminarier på ABF-huset

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Trots att den parlamentariska vänstern utgör en liten del av den socialistiska rörelsen drabbades jag, i likhet med många, av stor uppgivenhet efter den rödgröna valförlusten. Också människor i min omgivning uppvisade tydliga depressionssymtom till följd av den ideologiska alienationen. Årets upplaga av socialistiskt forum fungerar som en sorts kollektiv terapi för vänstern. Överallt i ABF-husets korridorer diskuteras socialistiska strategier och visioner, två av seminarierna jag vill gå på – om nyliberal retorik och globala kapitalistiska rum – är så fullsatta att jag får vända i dörren.

Socialdemokratins kris avhandlas förstås, men också mycket annat: den nystartade föreningen Socialistiska Läkare samlar till exempel de som vill prata om vårdens politiska dimensioner. Tendensen att förklara sociala problem med individuella termer och göra livsstilsfrågor av det som i själva verket handlar om ojämlika strukturer genomsyrar diskussionen.

På samtalet om den utomparlamentariska vänstern möts representanter för Klimax, SUF, ingen människa är illegal och Linje 17. Där pratar man om vikten av att genom direkt aktion bryta den känsla av isolering som är en konsekvens av den nyliberala politiken.

Jag lämnar socialistiskt forum med en känsla av att tillhöra ett livaktigt politiskt sammanhang och med nittiotreårige C-H Hermanssons ord från valnatten ringande i öronen: Framtiden tillhör oss, kamrater.

Athena Farrokzhad