ÅSIKT

Tala är guld

Mattias Pettersson om hur
munkavlen hotar Wikileaksrörelsen

Julian Assange.
Julian Assange.Foto: AP
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Malcolm AX.
Malcolm AX.Foto: AP

Malcolm X slog larm om Elijah Muhammeds otrohet med sina sekreterare. Alternativet hade varit att hålla tyst för organisationens skull och själv gå under i tysthet. Paralleller finns till vad som nu händer kring Wikileaks.

Debatten som rasar om Wikileaks och våldtäktsutredningen mot Julian Assange, är ofta uppdelad i för eller mot. Den som tror att Assange är offer för en konspiration missar att de två kvinnor som anmält honom också varit aktivister för Wikileaks. Även om Wikileaks inte är en traditionell och formell organisation med medlemskap, har kvinnorna på olika sätt varit involverade i arrangerandet av hans Sverigebesök. Ändå har de på nätet blivit utpekade som Wikileaks fiender.

Nätmobben drivs av mindre smickrande sidor hos det till största delen sunda globala rättvisepatos som fötts av Wikileaks avslöjanden. Människan vill gärna agera rationellt och, när prioriteringar krävs, stoppa stora orättvisor före små. Den kände amerikanska feministen Naomi Wolf ironiserar i ett blogginlägg över våldtäktsanklagelserna och kallar dem en hämnd från två kvinnor som är svartsjuka för att Julian Assange träffat dem båda samtidigt. Naomi Wolf är bara en i raden av kända feminister och vänsterprofiler som gjort samma ställningstagande.

Ingen som är engagerad och brinner för en rättvisare värld, oavsett hur politiskt korrekt hon eller han säger sig vara, kan undgå att tänka den förbjudna tanken: ”Varför kan de inte hålla käften om två små sketna övergrepp när några av vår tids största brott mot mänskligheten håller på att avslöjas?”. Även om Julian Assange skulle visa sig vara skyldig, är brotten ringa jämfört med vad han avslöjat, som massakrer på civila i Irak.

Jag vet inte om Julian Assange är skyldig eller inte. Men jag är rätt säker på att de två kvinnorna tvekade en hel del innan de gjorde sina polisanmälningar, då de förstod att en anmälan skulle skada saken. Och utnyttjas av de regeringar som vill hitta ursäkter att mörka sina av Wikileaks exponerade krigsbrott.

Genom att polisanmäla sätter kvinnorna sin egna individuella självrespekt och integritet före både saken och organisationen. Men hade de i stället kunnat tiga och låta debatten bara handla om tryckfrihet och krigsbrott? Malcolm X försökte enligt sin självbiografi göra just detta, tiga om ett mindre missförhållande för att rädda saken, sin rörelse och dess ledare.

Malcolm X satt i fängelse när han fann Nation of Islam och dess andlige ledare Elijah Muhammed. Deras lära förvandlade honom från en kriminell narkoman till en av de viktigaste politiska ledarna för den svarta befolkningen under 50- och 60-talen i USA.

Malcolm X gav ledaren och organisationen äran av att ha räddat hans liv och att vara de enda som skulle kunna rädda landet från att gå under i inbördeskrig. I tolv år kämpade Malcolm X dygnet runt för saken som en av organisationens främsta pastorer. Länge försökte han blunda för ryktena att ledaren för den moraliskt konservativa rörelsen utanför sitt äktenskap gjort flera av sina sekreterare med barn.

När Elijah Muhammed inför Malcolm X erkände otroheterna anpassade sig pastorn till ledaren och organisationens nya behov. Malcolm X traditionella och oförsonliga predikningar, om att den som begick hor skulle brinna i helvetet, byttes ut mot nya teologiska utläggningar om att alla människor kan begå synd och bli förlåtna. De svarta i USA hade större problem än en ledares bristande moral. Malcolm X visade på så sätt att han tänkte hålla tyst och därmed lösa problemet för organisationen.

Men inom Nation of Islam ansåg man inte att problemet var löst. Hotet att Malcolm X en dag i framtiden skulle börja prata fanns kvar.

Malcolm X, som själv haft befogenhet att utdela disciplinstraff mot underordnade medlemmar och visste hur tankegångarna gick kring dissidenter i de egna leden, visste vad som skulle följa. Först skulle han bli förskjuten, och under ett antal år inte få ha någon kontakt med rörelsens medlemmar. När han sedan försvunnit ur organisationens och politikens centrum skulle ett diskret mord ske.

Trots att Malcolm X visste vad som väntade honom, var hans första reaktion att underkasta sig organisationens vilja och sluta som en martyr för rörelsens bästa. Han försvarade sitt straff, höll med om att han gjort fel och förtjänade det. Men i längden blev det ohållbart att förinta sig själv. Malcolm X gick öppet ut och berättade om otroheten, bristerna i organisationen och dess lära.

I dag är Malcolm X ihågkommen som en symbol för kampen mot rasismen i USA, inte för den urspårade religiösa sekt han större delen av tiden verkade genom. Hade han inte visslat hade han varit bortglömd i dag, som ännu ett av revolutionens uppätna barn. På samma sätt kan de visslande kvinnorna stärka kampen för att avslöja USA:s krigsbrott. Om den här rörelsen också lyckas bli större än bara en ledare och en organisation.

Mattias Pettersson

Journalist och fackligt aktiv i Solna LS av SAC, tidigare chefredaktör för Arbetaren