ÅSIKT

Muntra monster

Maria Johansson i ”Monsterkabinettet” på Unga Klara.
Foto: Petra Hellberg
Maria Johansson i ”Monsterkabinettet” på Unga Klara.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Instängd i ett stadigt slottsbibliotek där världslitteraturen – Shakespeare, Tolstoj, Goethe och Proust – tryggt värmer ryggen mot varandra, sitter huvudpersonen vid namn ”Kvinnan” och undrar vad hennes jobb egentligen går ut på.

Vaktad av våldet, den vansinniga, emaljögda ryska dödspatrullsbefälet Botjkareva, ska Kvinnan stanna som sällskapsdam åt intellektet, det vill säga den store författaren som gömd i slottsgemaket skriver på något som möjligen är den slutgiltiga romanen.

Men slottet, vars inre skrymslen avslöjar sig glimtvis med hjälp av Unga Klaras fantastiska vridscen, visar sig vara det välkända filosofiska fängelsebygge där 1800-talets akademiska elit skrev, dissekerade och fantiserade fram teorin om den demoniska kvinnligheten, den sjukliga, bräckliga damen och den vilda, smittsamma skökan. Och bevars också idén om den ängelns renhet som vissa fruar kunde välja. Den dekorativa roll som det samtida monstret Leila K kallar ”att vara en jävla kokospalm”.

Mycken vrede ryms alltså i temat och Malin Axelsson tar sig an sitt europeiska kulturarv med ett vrål och som ett tankeexperiment. Vad skulle ske om några av de mer namnkunniga monsterkvinnorna, de oregerliga och felsexuella möttes i en uppgörelse på liv och död?

Det blir inte glasklar dramatik när Kvinnan rymmer ur biblioteket tillsammans med två gläfsande manshundar och hittar Medusa som städkärring i källaren, Lulu på strippklubb, Salome med samurajsvärd och en hetsäten Britney Spears på Youtube. Kanske därför att stark vrede lätt gör framförande av budskap rätt osammanhängande och väldigt, väldigt högljutt.

Men Monsterkabinettet är också ofta rolig i sina raserianfall, och alltid hett, särskilt när Maria Johanssons stönande operasång sprider slösad flicksjäl över hela rummet.

FAKTA

Teater

Monsterkabinettet

av Malin Axelson

Regi: Sara Giese

Scenografi: Anna Heymowska

I rollerna: Cilla Thorell, Eva Melander, Ulla Tylén, Peter Järn

Scen: Unga Klara

Speltid: 1 tim 55 min

Jenny Teleman