Kultur

Strålande show av Lassgård

Men det räcker inte riktigt för att rädda en ojämn Bröderna Karamazov

Rolf Lassgård som den utsvävande sonen Dimitri och Hannes Meidal i Peter Oskarssons Bröderna Karamazov.
Rolf Lassgård som den utsvävande sonen Dimitri och Hannes Meidal i Peter Oskarssons Bröderna Karamazov.Foto: STOCKHOLMS STADSTEATER

r Dostojevskijs tegelsten Bröderna Karamazov än en gång blir till teater i Peter Oskarsons händer (han har gjort den tidigare i Gävle), så är det ett storslaget drama om svikna barn och svekfulla fäder, mord och passion.

Men framför allt är det ett moraldrama om kampen mellan tro och ateism, frihet och ansvar, nedkokat till ett rollspel på en avskalad scen.

Peter Oskarson har tagit Richard Cranes dramatisering och satt sin egen prägel av musikalitet och förtjusning i teater som sken och illusionslek.

Alla roller spelas av fyra skådespelare. Bröderna spelar också de kvinnor de förälskar sig i, den gamle prästen som är familjens moraliska kompass, och turas om att iklä sig sin fars lurviga päls och bombastiska förtryckarroll. Just detta är ett fint grepp som förstärker känslan av inre drama utlagt på ett scengolv.

I en av föreställningens vackraste scener blir också den yngste brodern, den fromme Aljosja i Hannes Meidals känsliga tolkning, också till sin döda mor i famnen på den far som bara kan älska när han samtidigt begår ett övergrepp.

Annars är Bröderna Karamozov en ojämn föreställning. Efter en skakig inledning där spelet lägger sig på en parodisk nivå utan markkontakt uppstår en energifylld stämning av familjekris och dynamiskt kaos. Bröderna är tydliga typer, den utsvävande sonen Dimitri stormar in i Rolf Lassgårds gestalt; manisk, gränslös och samtidigt sårbar rivaliserar han med sin far om en kvinna, men vill egentligen hämnas det svek han utsattes för som barn.

Peter Oskarson själv är den snipige, bokstavstroende ateisten Ivan. Aljosja är den gode som till sist även han börjar tvivla, och oäktingen Smerdjakov (Ole Forsberg) en intellektuell dold under stammande underdånighet.

Det blir spännande och suggestionskraften finns i rörelsen, i energin som dessa vilsna själar alstrar när de rör sig i desperata cirklar runt sin demoniske far. Men den spänningen är alltför skör och bryts lätt, som när de två kvinnorollerna spelas som karikatyrer eller i ett längre stickspår om ett möte mellan Jesus och storinkvisitorn.

Energin återuppstår under ett tag efter paus, med en strålande enmansshow av Rolf Lassgård. Det finns guldkorn men enskilda rollprestationer blir alltför ofta

isolerade öar. Det blir moralfilosofiska utläggningar staplade på känsloutbrott staplade på komiska krumelurer utan sammanhängande flöde och dynamik.

Och då blir det lite trist, helt enkelt.

FAKTA

Teater

» Bröderna Karamazov

av Richard Crane efter Dostojevskij

Övers: Jan Mark/Peter Oskarson

Regi: Peter Oskarson

Scenografi: Peter Holm

I rollerna: Rolf Lassgård, Peter Oskarson, Hannes Meidal, Ole Forsberg

Scen: Stockholms stadsteater,

Lilla scenen

Speltid: 3 tim 10 min

Jenny Aschenbrenner