ÅSIKT

En ren skräckhistoria

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är inte precis någon hemlighet att vi låter allt fler kemikalier rinna ut i naturen och in i våra egna kroppar. Samtidigt hör det till de otäckheter som vi inte riktigt vill kännas vid. För den som vill ta tag i saken finns nu boken Badskumt, där dokumentärfilmaren Katarina Johansson skärskådar våra hygien- och skönhetsprodukter. Den kommer lägligt efter att SVT nyligen sände Stefan Jarls Underkastelsen, som ger en ödesmättad bild av kemikaliernas risker.

Johansson förmedlar frågan på ett annat sätt, det här är snarast en lätt klämkäck handbok. Hon går noggrant igenom de olika farliga substanserna, liksom konsumentprodukterna. Vi får veta hur allergier kan utlösas av doftämnen, och hur en rad andra ämnen riskerar leda till missbildningar, autism, adhd, diabetes, cancer ... Och hur miljön skadas av det som inte stannar i kroppen.

Kanske mest skrämmande är det vi inte riktigt vet – ännu. Hur många ämnen har man inte trott var rätt okej – neurosedyn, DDT, PCB, asbest – tills man kom på motsatsen? I dag oroar sig många för nanopartiklarna, så små att de bara dansar rakt in i cellerna. Forskarna varnar också för cocktaileffekten när flera ämnen blandas, även när ämnena är få och var och en för sig inte särskilt farliga.

Budskapet är viktigt, och jag har nu börjat lusläsa vad som står på tandkrämstuben. Men det får inte skyla kritik mot själva författandet. Badskumt är Johanssons första bok och bitvis är stilen lite enahanda. Viljan att skriva ledigt och humoristiskt övertygar inte alltid (”Hårt har de jobbat de små bina för att vi ska bli fina.”)

De större sammanhangen kommer också med på ett hörn. Johansson skildrar hur användningen av hudvårdsprodukter exploderat de senaste decennierna, tillsammans med en lika hastigt ökad motvilja mot kroppslukt, rynkor och felaktig behåring. Vi vill inte ha själva naturen, utan den perfekta bilden av det naturliga.

Denna ideologi utnyttjas av en allt större industri, främst i form av en handfull megakoncerner. De bildar en lobby som lyckats göra EU:s lagstiftning tandlös, bland annat genom att utnyttja enstaka forskningsresultat för att bagatellisera riskerna.

Johanssons bok påminner oss om att debatten om kropps- och skönhetsideal inte bara kan handla om grupptillhörighet, konsumism och ideologisk underordning. Det är också en fråga om biologi och natur. Och framför allt fungerar Badskumt som en praktisk hjälpreda, en ingång för oss som vill veta mer och experimentera med alternativen. Nu ska jag försöka skippa flytande tvål och balsam.

FAKTA

SAKPROSA

» Badskumt

Katarina Johansson

Ordfront

Samuel Edquist