ÅSIKT

Hämnaren

Slutet för Usama bin Ladin kunde ha blivit början på en ny amerikansk utrikespolitik.
Men president Obama missade chansen – i stället fortsätter USA:s förbittrade krig
mot terrorismen, skriver den amerikanska forskaren Phyllis Bennis.

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Amerikanska agenter dödade Usama bin Ladin i Pakistan, uppenbarligen utan den pakistanska regeringens samförstånd. al-Qaida-ledaren bar ansvaret för stort lidande; jag kommer inte att sörja honom. Men varje handling har orsaker och verkningar, och i detta fall är alla farliga. Det är osannolikt att bin Ladins död kommer att ha någon större inverkan på det redan försvagade al-Qaida, som allmänt anses bestå av några hundra krigare vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan – även om dess inflytande på andra terroristgrupper är osäker. Pakistan självt kan komma att få betala ett högt pris.

Som president Obama beskrev det, ”Efter en eldstrid, dödade de Usama bin Ladin”. Om det stämmer, återspeglar det den brutala verkligheten i de blodiga krigen i Afghanistan och Irak som föregick eldstriden, och som fortsätter än i dag, tio år efter att de inleddes – det handlade inte om att ställa någon inför rätta, det handlade om hämnd.

Ställd inför de enorma kostnaderna i mänskligt lidande som afghaner, irakier, pakistanier och andra betalar för USA:s olika krig, utkämpade för att infånga bin Ladin, är det särskilt ironiskt att det i slutändan inte var drönarattacker eller invasioner med marktrupper som möjliggjorde målet, utan omsorgsfullt polisarbete, grundlig undersökning och odlande av underrättelsekällor.

President Obama erkände att enigheten hos det amerikanska folket efter 11 september tidvis har ”naggats i kanten”. Men han nämnde inte att enigheten faktiskt bröt samman fullständigt inom ett dygn efter de fasansfulla attackerna mot tvillingtornen. 11 september 2001 ”förändrade inte världen”, världen förändrades den 12 september, när George W Bush tillkännagav att han tänkte föra världen till krig som svar. Det var det ögonblick då händelsen den 11/9, ett brott mot mänskligheten som dödade 3 000 människor, sköts åt sidan och det ”globala kriget mot terrorn” började. Detta ”krig mot terrorismen” har fört med sig år av ödeläggelse och förstörelse för hundratusentals av världens människor, i Irak, Afghanistan, Pakistan och på andra håll.

Det fanns en svallvåg av enighet, av mänsklig solidaritet, som svar på brottet den 11 september. I USA tog den vågen omedelbart en chauvinistisk och främlingsfientlig vändning (en del av detta vi fick se i repris i måndags natt i de aggressiva ”USA, USA!!” från flaggviftande, hurrande folkmassor utanför Vita huset direkt efter president Obamas tal). En del var naken militarism, rasism och islamofobi. Men vi kunde också se en humanistisk enighet, oväntad och ovanlig i amerikansk historia. Även internationellt ersattes den välförtjänta globala vreden över USA:s arrogans, dess krig och imperiehunger, ett kort ögonblick av solidaritet med USA:s befolkning. I Frankrike ropade rubriker ”Nous sommes tous Américaines maintenent”. Vi är alla amerikaner nu.

Men denna solidaritetsyttring blev kortlivad. Den tillintetgjordes av de illegala krig som kom att bli svaret på 11/9-brottet. Dessa krig skapade offer som på kort tid blev långt fler än de tretusen som dödades den 11 september. Ytterligare miljontals människor över jorden fick se sina liv förändrade i grunden av USA:s aggression. Bara i Pakistan, där det amerikanska militärteamet avrättade bin Ladin, har tusentals människor dödats och lemlästats av amerikanska drönarattacker och självmordsbombare, som är det återkommande svaret på USA:s globala krigföring.

Dessa krig har medfört för mycket död och förstörelse. För många människor har dött och för många barn har blivit föräldralösa för att USA, som president Obama gjorde, triumferande ska kunna hävda att ”rättvisa har skipats” när en människa, hur symboliskt viktig han än må vara, har dödats.

Hur man än räknar att ”detta bråk” egentligen började, valde USA:s regering hur man skulle reagera på 11 september. Och det svaret, var från första början ett svar av krig och hämnd – inte av rätt.

Presidentens tal på måndagskvällen hade kunnat ta sikte på att få ett slut på det triumfatoriska ”globala kriget mot terrorn” som George W Bush inledde och som Barack Obama gjorde till sitt. Det kunde ha stakat ut en ny amerikansk utrikespolitik byggd på rättvisa, likställdhet, och respekt för andra nationer. Men det gjorde inte det. Det slog tvärtom fast att USA:s krig i Afghanistan, Pakistan, Irak och längre bort kommer att fortsätta.

När Obama återigen ställer sig bakom krigen gör han återigen anspråk på USA är en unik nation och amerikaner speciella, något han återkommit till i sina senare tal. Han säger att ”Amerika kan klara av vad helst vi bestämmer oss för”. Han likställde USA:s förmåga och villighet att fortsätta att utkämpa grymma krig med tidigare amerikanska framsteg och nämnde, helt utan ironi, ”kampen för jämlikhet för alla våra medborgare”. Enligt president Obama är alltså det globala kriget mot terrorn att jämföra med kampen mot slaveriet och medborgarrättskampen.

Just nu bryter den arabiska våren fram i Mellanöstern och Nordafrika. Det är outsägligt sorgligt att president Obama, i och med sitt tal om att bin Ladins död betyder rättvisa, inte använde tillfället till att tillkännage slutet på de förbittrade amerikanska krigen som svarade på attackerna den 11 september. Detta kunde ha varit ett tillfälle att ersätta hämnd med samarbete, ersätta krig med rättvisa.

Men det skedde inte. Oavsett bin Ladins död, så länge de förfärande amerikanska krigen fortsätter i Afghanistan, Pakistan, Irak och på andra håll, har rättvisa inte skipats.

Phyllis Bennis

Forskare och ledare för projektet New internationalism vid Institute for policy studies (IPS) i Washington.

Texten har tidigare publicerats av IPS den 2 maj

Översättning: Joar Tiberg