Är det här en ”äkta” Banksy?

STREET ART Ett par veckor framåt ordnar den danska auktionsfirman Lauritz en graffiti- och gatukonstutställning i Slakthusområdet i Stockholm.

Trots att det är en liten auktionsvisning som inhuserats på en nattklubb, är graffittiutställningar av format så sällsynta, att det är något av en händelse. Här finns nämligen stora namn från graffitihistorien på väggen.

Graffitins gudfader Seen har målat en hackspett (utropspris 200 000 kr). Litografier av Dondi säljs för dryga tusenlappen. Jean-Michel Basquiat finns representerad med några flyers från en utställning i Stockholm 1983 (10 000 kr styck). Här finns affischer av OBEY, den svenske pionjären Akay, kändisar som NUG, Burgos och Ikaroz. Namn som imponerar på de flesta sprayfärgsfantaster även om verken inte direkt är deras bästa. Hälften av målningarna har lämnats in av konstnärerna själva, resten av samlare.

Gatukonsten rimmar bra med Lauritz varumärke, förklarar en representant för bolaget. Konstauktioner ska vara folkliga, och vad är mer folkligt än gatukonst?

Det är just det som är problemet.

Den är folklig eftersom den befinner sig ute bland folk. Men när samlare monterar ner konsten och säljer den så blir den inte särskilt folklig längre. Och det är bara problem nummer ett.

Strax innan vernissagen flaggar en kännare för att

ett verk av stockholmaren Klisterpeter inte är äkta. Det plockas omedelbart bort.

Här säljs även en gatuskylt från Berlin med legendaren Banksys klassiska råtta på, värderad till 120 000 kronor. Banksys råttor har kopierats oräkneliga gånger. Det är en bild som framställer gatukonstnären som en sorts ohyra och samtidigt är ett konstnärligt virus i sig själv. Den är en ikon. När den sitter på en vägg, vill säga.

Men Banksy, vars konst numera säljs för fantasisummor på gallerier i Dubai, har fått många konstsamlare att plocka fram skruvmejseln och hackan i hopp om att tjäna miljoner. För ett par år sen startade han sajten Pest control för att stoppa spridningen av falska Banksyverk, och sajten har hittills vägrat autenticera verk som plockats från gatan.

Skylten i Slakthusområdet kan med andra ord aldrig bevisas vara äkta.

Det är svårt att missunna gamla, grånade  graffitipionjärer att tjäna lite pengar på sin konst, men det som gjorts på gatan hör nog fortfarande hemma på gatan.