Från gata
till finrum

Nyligen läste jag om en ny utställning på Moderna museet av en Klara Lidén. Hennes namn dök upp i alla tidningar och medier samtidigt; hypen verkar total.

När jag sen såg en bild från en film i utställningen blev jag konfunderad, det där såg ju precis ut som en video jag sett i en samling streetart-filmer för några år sedan. Då kallade hon sig Bikey och gjorde gatukonst. I ett annat projekt hämtade hon och delade ut post till folk, och en av hennes brevlådor satt vid det som kallas Atlasmuren, gatukonstens motsvarighet till Moderna, under S:t Eriksbrons östra brofäste.

Så Bikey var med i svängen, hon var en grym gatukonstnär helt enkelt! Men nu hette hon alltså i stället Klara Lidén, och fanns på riktiga Moderna museet.
 

För ett par veckor sedan började den första stora auktionen av gatukonst i Norden. De flesta verken i utställningen var inte gatukonst utan tryck och målningar, möjligtvis hade konstnärerna rötterna i gatukonst- och graffiti-världen. Undantaget var superkonstnären Banksys sprejmallade råtta målad på en gatuskylt från Berlin, som någon stulit. Värderingen var på 120 000 kr.

Banksy är världens mest välkända gatukonstnär. Liksom Klara Lidén har han blivit upphöjd till riktig konstnär. Hans verk – ofta stulna från gatan – är värderade till miljoner och plagierade i tusental, speciellt de sprejmallade gatumålningarna.

Motivet på skylten i Lauritz auktion är hans alter ego, den skitiga råttan med penseln i hand, skadedjuret redo att infektera. I stället blev skylten med råttan ett konstverk, tagen från gatan för att profiteras på. I ett uttalande 2008 säger Banksy: ”För att behålla all gatukonst där den hör hemma uppmuntrar jag alla att inte köpa något av någon, om det inte från början skapats för att säljas”.
 

Ett av problemen med gatukonstens upphöjande är svårigheterna att verifiera upphovsmannen. När det handlar om mycket pengar som i Banksys fall inbjuder det såklart till förfalskningar. För att motverka detta inrättade Banksy för några år sedan Pest control office dit folk kan vända sig för att få äkthetsintyg. Om skylten i Lauritz auktion skriver Pest control i ett mejl att ”Verket på den bifogade bilden är inte skapat av konstnären känd som Banksy. Schabloner som den här är oerhört vanliga på sajter som Ebay”.

I går, bara ett dygn innan auktionen skulle avslutas, konstaterade Lauritz själva samma sak efter att ha kontaktat Pest control, och stoppade därför försäljningen. Då låg det högsta budet på 66 000 kr – pengar som skulle ha gått till den som stulit skylten från gatan. Om den hade äkthetsintyg, skulle skylten varit värd över en halv miljon svenska kronor.
 

På Moderna går besökarna och suckar förundrat åt Klara Lidéns konstverk. Jag missunnar inte henne uppmärksamheten för det hon gör är spännande och bra. Men Pierre Bourdieu naglade redan för trettio år sedan fast hur konstvärlden handlar om att positionera sig rätt. Och ett säkert sätt för en kurator eller konstchef att vinna en bra position är att vara den som adlat en smutsig gatukonstnär till en riktig konstnär. Misslyckas hon/han händer inte så mycket, men lyckas det finns mycket att vinna.
 

Det som skiljer gatukonst från konst är verkens exklusivitet. På nätet sprids miljarder kortfilmer via Youtube och Vimeo, medan galleristerna säljer en signerad konstfilm på dvd för 10 000 kr styck i en limiterad utgåva om tio exemplar. När Dagens Nyheters Ingela Lind hyllar Klara Lidén står det om hennes filmer att de har ”Yuo Tube-format”. Ursäkta den billiga poängen, men det heter faktiskt Youtube, ärade konstkritiker, och filmerna finns inte ens på Youtube, de finns i inlåsta i en skärm på Moderna museet.

Jag kan inte förstå varför inte Klara själv väljer att lägga upp filmerna på till exempel Yuo Tube. Är hon rädd att de inte kan förstås utan den inramning de får på gallerier och museer? Nästan så att jag skulle önska att något som TheArtyBay.com fanns, där konstfilmer kunde spridas utom räckhåll för oroliga och giriga konstkännares statusoro.