ÅSIKT

Kuken som fetisch

Roger Wilson ser en likvaka på Fotografiska

1 av 3 | Foto: Foto: © ROBERT MAPPLETHORPE FOUNDATION
”Ajitto” (1981).
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det hade inte varit mycket bevänt med bögkulturen utan katolicismen. Den religion som framför andra producerat de riktigt plågade syndarna. De vars besatthet över de egna perversionerna nått konstnärlig höjd. Som hos filmregissören Pier Paolo Pasolini, författaren Jean Genet och, förstås, Robert Mapplethorpe. Fotografen som i många av sina bilder dokumenterade den personliga resan in i New Yorks s&m och fetischkultur, och som också var en av dem som drabbades när aids drabbade bögvärlden som hårdast.
Mapplethorpe-retrospektiven som just nu pågår på Fotografiska i Stockholm är idealisk för den som snabbt vill få en överblick över de olika delarna i hans produktion. Man har fått med lite av allt. Barnporträtt och blommor, kroppar och kukar. En hel liten avdelning ägnas åt de porträtt han genom åren tagit av vännen och ex-flickvännen Patti Smith – hon som gett Mapplethorpes produktion en ny aktualitet genom sin kärleksfulla beskrivning av honom i självbiografiska Just Kids, som kom förra året.

Urvalet av bilder på utställningen är gediget, men också en smula tamt. De inramande texterna kortfattade. Infallsvinkeln otydlig. Inga av de adjektiv som flera svenska kulturskribenter närmast tvångsmässigt upprepat kring Mapplethorpe de senaste veckorna dyker upp i mitt huvud när jag vandrar runt bland de svartvita fotografierna. Det är länge sedan hans fotografier var provokativa, chockerande eller gränsöverskridande. Visst, tre tonårstjejer fnissar lite förläget inför en av de gigantiska penisarna bakom glas och ram, men samtidigt strosar en barnfamilj obekymrat runt bland pungar och erektioner.
Tiden har helt enkelt sprungit i från pionjären Mapplethorpe – alltför assimilerad av populärkulturen för att ha något unikt att ge. Sönderciterad i allt från reklam till musikvideor. För att inte tala om de tusentals kalendrar med Mapplethorpe-motiv som producerats genom åren.

Kanske hade det piggat upp med några av hans fistingbilder? tänker jag för mig själv. Ett dubbelfistat anus känns ju trots allt fortfarande lite ovant i det offentliga rummet. Men de grövsta bilderna har valts bort. I stället består utställningens mest dramatiska nytänkande av att man utöver Mapplethorpes egna tre kategoriseringar av fotografierna – stilleben, sexualitet och porträtt – lagt till en sektion som man kallar för nakenstudier. De foton där han lyckats få levande modeller att mer eller mindre se ut som statyer huggna i sten.
Likt en fotografisk motsvarighet till ett styckmord isolerar han kroppsdelar och avidentifierar kroppar. Det är välkomponerat, kyligt och distanserat. Kort sagt, en kombination av det allra mest osympatiska i det som jag förknippar med 80-talsestetik.

Inom homokulturen pågår det sedan flera år tillbaka en sorts uppror mot den här typen av bildspråk. Med tidningar som holländska Butt i spetsen har man velat visa upp en mångfald av kroppar och former, gärna håriga och feta. Oftast så långt från Mapplethorpes sterila avbildningar av perfekta kroppar som man kan komma.
I all sin estetiska fulländning så ser jag i många av Mapplethorpes bilder den rädsla för kroppen som fanns under aids-epidemins värsta år. Produkter av den period då några droppar kroppsvätska på fel plats kunde leda till döden. En tid av sexualneurotisk vardag som jag hoppas vi lagt bakom oss för alltid. Där andra nostalgiskt hyllar minimalism och klassicism ser jag en bildvärld där kroppar förvandlats till fetischer och föremål. Stillheten och lugnet förvandlas till livlöshet. Hela utställningen till en likvaka.

Kanske är det allra smartaste med Fotografiskas Mapplethorpeutställning att man strax intill förlagt en annan sorgeinstallation, Eleanor Coppolas Circle of Memory. Jag avslutar mitt besök där. Sänder en tanke till de som togs i från oss av den stora sjukdomen med det korta namnet. Men tar också farväl av en konstnär vars verk och estetik inte längre är angelägna, mer än som historiska dokument.

FAKTA

FOTO » Robert Mapplethorpe

Fotografiska

Till och med 2 oktober

Roger Wilson