Centern i otakt med tiden

1997 såg jag en kille klädd i maouniform i Stockholm. Han försökte värva sympatisörer på ett torg, vinkandes med Maos lilla röda. Den unge mannen hade uppenbarligen träffats av en seglivad gnista från ett ideologiskt fyrverkeri som brann ut innan han föddes.

Just nu sker något liknande i Centerpartiet. Annie Lööf, trolig ny partiledare, är på ett osannolikt sätt ur fas med samtiden.

Hon motionerar om införande av plattskatt i Sverige, samtidigt som svenskarnas stöd för skattefinansierad välfärd aldrig varit större. När den globala finanskrisen bevisat att avregleringar är livsfarliga eftersom marknaden saknar de självbalanserande mekanismer som nyliberala teoretiker trott existerade, då pekar Annie Lööf ut avregleringsprofeten Margaret Thatcher som sin politiska förebild. När en stor majoritet svenskar av bitter erfarenhet övertygats om att den offentliga sektorn är bäst på att sköta samhällsnyttig service som skolor och sjukhus, då vill Annie Lööf sälja ut rubbet, inklusive SVT och Sveriges Radio, och avskaffa LAS.

Annie Lööf beundrar Ayn Rand, 1950-talsfilosofen som ser altruism som ondska och som predikar att svaga människor varken förtjänar hjälp eller kärlek. Detta samtidigt som forskarna upptäcker att människan till sin natur är reciprokt altruistisk, och att renodlade egoister aldrig hade kunnat bygga fungerande samhällen.

Välfärdssamhället firar triumfer. Då ansluter sig den svenska centern värderingsmässigt till Tea Party-rörelsen. Det hade inte sett mer absurt ut om Annie Lööf burit maokeps.