Jenufa i världsklass

Opera » Jenufa

av Janácek

Regi: Orpha Phelan

Scenografi: Leslie Travers

I rollerna: Erika Sunnegårdh, Gitta-Maria Sjöberg, Ingrid Tobiasson, Daniel Frank, Joachim Bäckström, Per Høyer

Dirigent: Marko Ivanovic

Orkester: Malmö Operaorkester

Scen: Malmöoperan

Speltid: 2 tim 45 min

I Malmö har man låtit en ny uppsättning av Leos Janáceks Jenufa följa blott en månad efter den uppmärksammade premiären på Stenhammars så länge försummade Tirfing. Det finns en poäng med det. Båda verken tillkom vid förra sekelskiftet, och båda librettoförfattarna är ovanligt nog för den tiden kvinnor, som på olika sätt försöker gestalta ojämlikheten. Det är intressant att ställa verken sida vid sida, men samtidigt vanskligt, eftersom Tirfing är ett så problematiskt stycke, medan Jenufa är ett helgjutet mästerverk.

Gabriela Preissovas och Leos Janáceks tragedi om den ståndsmedvetna klockarfrun, som tar livet av sin styvdotter Jenufas oäkta barn, är ett gastkramande och gripande drama om ett samhälleligt förtryck som drabbar alla men i synnerhet kvinnorna. Samtidigt förmedlar dramat en märklig glimt av möjligheter till en försoning, som bryter ner den samhälleliga inskränktheten.

Jenufa är i sig ett så oerhört bra verk, att det inte verkar möjligt att misslyckas med det. Jag har sett ett flertal uppsättningar av Jenufa, och varje gång verkar alla medverkande lyftas av uppgiften. Malmöoperans version är inget undantag.

Den irländska regissören Orpha Phelan, som i våras också stod för en stark Hoffmanns äventyr i Malmö, skapar med små men effektiva medel total koncentration på dramats väsentligheter, och hennes scenograf Leslie Travers utnyttjar skickligt malmöscenens väldiga omfång. En molntäckt rundhorisont och en oändlig höståker omger människorna i den mähriska bondbyn, medan en vacker och flexibelt användbar träkonstruktion dominerar i scenens mitt.

Erika Sunnegårdhs sopran flammar med fantastisk färgrikedom och uttryckskraft, och ju starkare hon sjunger desto vackrare klingar hennes röst – en Jenufa i absolut världsklass. Gitta-Maria Sjöberg har själv tidigare sjungit Jenufa. Nu har hon åldersmässigt uppgraderats till den unga kvinnans styvmor, en högdramatisk roll. Den gestaltar hon med stark intensitet, även om inte rösten längre följer henne riktigt så väl som tidigare.

Daniel Frank gör en stark insats som Laca, en av operarepertoarens mest avvikande tenorkaraktärer, och Joakim Bäckström är också utmärkt som hans moraliskt så svaga kontrast, Steva.

Som dirigent har man inkallat en specialist från Prag, Marko Ivanovic, och det hörs.

Missa för all del inte denna helgjutna operauppsättning!