Glöm julklapp
i kväll, morfar

Vi måste ta till krafttag i frågan om åldersrasismen.

Och vi måste göra det nu.

Det duger inte längre att bara låta bli att anställa 60-plusare. Vi måste gå längre än så. Mitt förslag är att börja med att inte ge morfar någon julklapp i kväll.

Han har råd att köpa sina egna klappar. Och om man ska tro statistiken kommer han att vara lika glad ändå.

Låt mig förklara: Aldrig tidigare har Europa haft så hög ungdomsarbetslöshet som nu. Den unga generationen släpar efter i allt. Och det är inte bara Europa som ser generationsklyftan växa. Gapet mellan unga och gamla i USA är det största någonsin och har fördubblats de senaste fem åren. Ett hushåll med medelålder över 65 har 47 gånger mer pengar att röra sig med än hushållen under 35 år, enligt Pew research center.

I Irland saknar 30 procent av ungdomarna jobb. På ett år ökade självmorden med 24 procent bland de unga. En osannolik siffra som svarade direkt mot den ökade arbetslösheten. När SVT:s Agenda presenterade siffrorna för en månad sedan passade man på att damma av det gamla begreppet ”Den förlorade generationen”. Aldrig har det varit så användbart som nu.

I Sverige har betalningsförlägganden mot unga under 25 ökat med 50 procent på fem år. Antalet unga med beskattningsbar inkomst minskar kraftigt. Deras standard är låg och de mår dåligt. Arbetslösheten växer.

Jämför man dagens unga med 65-åringarnas uppväxt blir det nästan parodiskt. De hade nyrustade skolor, modern skolpedagogik, generösa studielån, utbyggda universitet, gott om jobb, en utbyggd barnomsorg, bra föräldraförsäkring och en rimlig sjukförsäkring. Enligt SE-Banken kom de in förmånligt på bostadsmarknaden och har fått se sina tillgångar växa tack vare bostadsprisernas extrema uppgång, hög inflation och statliga räntesubventioner.

De hann till och med klämma in en sexuell revolution, ett politiskt ungdomsuppror och är i dag friskare, sundare och blir äldre än tidigare generationer. Inkomstgradienten blir starkare med åldern. De rika fyrtiotalisterna blir allt friskare ju äldre de blir i jämförelse med fattiga.

Som om inte det vore nog är de dessutom lyckliga! I en undersökning gjord på Centrum för konsumtionsvetenskap i Göteborg uppger 94 procent av fyrtiotalisterna att de är ”ganska” eller ”mycket” nöjda med livet.

Moderaternas eftervalsanalys 2010 konstaterade att partiet är de äldres parti och att de har tappat stöd bland förstagångsväljare och 22–30-åringar. Helt enkelt bland förlorarna i dagens Sverige. Eftervalsanalysgruppen tror att det kan bero på att de fokuserar för mycket på materiella frågor.

Det låter rimligt. Morfar älskar ju materialism.

Fyrtiotalisterna har gått fram som en gräshoppssvärm genom välfärdssamhället. Skördat frukterna av en generös gemensam sektor, skaffat sig den bästa pensionen i världshistorien och byggt upp en stor privat förmögenhet.

Den största inkomstökningen sedan 1991 har varit bland 55-65-åringar. Under 00-talet ökade fyrtiotalisterna sin förmögenhet med upp till 650 miljarder per år. De har högre inkomster än genomsnittet, fler villor än genomsnittet och mer pengar sparade. Sextiotalisterna tjänar också mycket pengar. Men de är sjuka, utbrända och får en dålig pension.

På ålderns höst röstar krigsgenerationen för att skatta så lite som möjligt på de tillgångar de skaffat sig. För är det en sak de inte vill, så är det att betala för sig. Var fjärde fyrtiotalist vill flytta utomlands efter pensioneringen. Cirka 300 000 välbeställda skattebetalare flyr fältet nu när de slutar jobba. ”Man kan se det som att de lämnar ett sjunkande skepp” skrev Kairos future i en rapport redan 2004.

Undersökningsföretag älskar att skriva rapporter om generationer. De går bra att sälja till rekryteringsföretag och banker som vill veta vilken sorts nostalgi de ska satsa på i sina reklamkampanjer. Och högern älskar att se konflikter mellan generationen eftersom det undviker frågor om klassbakgrund och kön, faktorer som i slutändan är mest avgörande för hur din livsinkomst kommer att se ut. Men jag är ledsen, morfar. Bara därför finns det ingen anledning att inte hata er. En ansvarslös, girig generation som inte lämnar någonting efter sig.