ÅSIKT

Extremhögern i den grekiska regeringen

Foto: Foto: Lotte Fernvall
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mannen med den stirrande blicken är klädd i stuprörsjeans och militärjacka, med en yxa dinglande i handen. Annars var hans favoritvapen faktiskt ett annat, det som gav honom hans smeknamn: “hammaren”. Makis Voridis, fångad på bild när nynazistiska “Studentalternativet” patrullerade Atens universitet på jakt efter vänsteraktivister, är idag transportminister i Greklands nya “opolitiska” regering. Han har sällskap av tre andra ministrar från extremhögerpartiet LAOS (lett av en förintelseförnekare), varav en den tidigare militärdiktaturens NATO-ambassadör.

Trots allt fokus som varit på Grekland, har världsmedia i stort sett missat att landet satt mer hårdföra fascister i regeringen än vad något EU-land tidigare gjort. Världen funderade heller inte särskilt mycket över vad det kunde innebära att premiärminister Papandreou, kort innan sin avgång, överraskande avskedade hela militärledningen. Hade den gjort det, hade två troliga förklaringar anmält sig, ingen av dem särskilt lugnande: att det var för att stoppa en planerad kupp, eller tvärtom för att den gamla ledningen var för ovillig att sätta in militären mot det egna folket. Den grekiska armén har tidigare i år övat “upploppsbekämpning”.

Intressant nog var det på uppmaning av en “Internationella kommittén för högre utbildning i Grekland”, tillsatt av IMF, EU-kommissionen och ECB, som landet tidigare i år skrotade det allt sedan demokratins återinförande gällande förbudet för polisen att gå in på universitetsområden. Det är också anmärkningsvärt att den grekiska militären aldrig tycks drabbas av de i övrigt skoningslösa åtstramningskraven: Frankrike beviljade exempelvis i år generös kredit för köpen av stealth-fregatter för 3 miljarder styck.

Financial Times krävde en teknokratregering i Italien flera månader innan det blev verklighet. I oktober publicerade affärstidningen Forbes en debattartikel (som de senare förvisso bad om ursäkt för) med rubriken “Den verkliga grekiska lösningen: en militärkupp”.

Med krisen som förevändning har EU gått igenom en häpnadsväckande avdemokratisering, men det finns förstås en hake: hur mycket ledarna än mixtrar med beslutsprocedurer, kan de inte garantera att folken också följer besluten. Är det där män som Makis “hammaren” Voridis kommer in?

Jon Weman