ÅSIKT

Mille Markovic blir en mafioso-kliché

Avslöjandena uteblir i biografin om hans brottsliga bana

Foto: Felipe Morales
Foto: Felipe Morales
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mille Markovic gick från småskurk till rikskändis när han steg fram som källan till påståendena i Den motvillige monarken om kungens och ”kungavännernas” fester med strippor och kriminella.

Det är i det ljuset Beata Hanssons och Deanne Rauschers biografi över Markovic nu publiceras: med ett underförstått säljande löfte om nya smaskiga avslöjanden.

Men där går vi bet. Några toppolitiker nämns vid namn i mindre smickrande sammanhang, liksom kungavännerna och gamla idrottsstjärnor. Och gång på gång berättar Markovic om sina egna underjordiskt grymma tortyr- och bestraffningsmetoder. Men författarna lägger inte fram bevis för att det han säger är sant.

Kungen kan andas ut – för den här gången.

Bristen på nyheter uppvägs inte av porträttets blygsamma litterära kvaliteter. På torftig bruksprosa tecknas Markovic som en mafiosokliché: nyckfull, paranoid och storslagen i hat och kärlek. När han bjuder, bjuder han stort. När han straffar, straffar han grymt. Vid högtidliga tillfällen pyntar han sig med tunga serbiska smycken. Han pratar varmt om familjen och hur viktigt det är med lojalitet.

Biografin bygger mest på samtal med honom själv, och intervjuer med vänner och familj. Beroendet av en enda huvudkälla är naturligt för en biografi, men inte oproblematiskt. Dels för att Markovic verkar vara en storskrävlare, men också för att bilden självklart skulle bli en annan om man intervjuat bredare, bland hans fiender och offer.

Markovic är dömd för grova skattebrott, vapenbrott, misshandel och narkotikabrott. I sina egna ögon är han en rättskaffens man, som kämpar mot ”ondskan” i en korrupt noir-värld där de riktiga skurkarna i samhällstoppen alltid kommer undan. På så vis rättfärdigar han sina brott: han är inte sämre än det fina folk han servar på sina bordeller, som också knarkar och bedrar, men har polisen i ledband.

Revanschismen är inte att ta fel på – och den är begriplig. På toppen av sin levnads bana är han nu ett hot mot kungahuset och en medial kändis. Inte illa för en bondpojk, som vuxit upp i en våldspräglad, patriarkal miljö, kraschat sin skolgång både i Sverige och Jugoslavien, och valsat runt på flera fosterhem, där han enligt egen utsaga utsattes för sexuella övergrepp.

Det som verkligen fäster vid honom är moderns tidiga död – det första stora sveket. Än i dag vet han inte om hon verkligen begick självmord eller blev mördad och i så fall av vem.

Frågan blir en fixering hos honom och i ett av bokens få rörande avsnitt ställer han i tjugoårsåldern till med fest till hennes ära hemma på släktgården, i hopp om att den skyldige ska avslöjas.

Här kan man se en psykologisk grund till hans hårda krav på lojalitet, hans tragiskt fåfänga försök att skapa en stabil familj och den roll som rättsskipare han så gärna ikläder sig – vare sig det handlar om att rikta en pistol mot andra gangsters, eller en kamera mot kungen.

FAKTA

Sakprosa

Mille Markovic: biografin

Beata Hansson och Deanne Rauscher, Vertigo förlag

Petter Larsson