Kön, kropp och religion

Titta på bilden här nedan. För den riskerar den polska konstnären Dorota Nieznalska att dömas till två års fängelse 15 juli. Hon är anklagad för att offentligt ha skymfat en religiös symbol i installationen Pasja (Passion), som visades på ett galleri i Gdansk i december 2001. This is my body, som nu visas på Norrtälje konsthall, är hennes kommentar till rättsprocessen. Två stora fotografier visar hennes nakna kropp - men den av avidentifierad och anonym. Ansiktet är pixlat, precis som fotografierna av henne i polska medier. Mitt emellan bilderna snurrar en svart pilspets och ger ifrån sig ett obehaglig ljud. Kroppen är reducerad till ett stycke kött och tortyrassociationerna far genom huvudet.

Kön, kropp och religion återkommer i installationen Absolution, som består av en biktstol och två projektioner. Även här använder hon sig själv som modell. Stilla står hon klädd i vitt. Hon hoppar upp i luften - och faller ner i golvets smuts. Hon torkar av händerna på klänningen, smutsar ner ansiktet. På väggen mitt emot kryper en naken, androgyn, skuggvarelse på alla fyra. Biktens rening är bara en illusion; kvinnans skuld finns alltid där, klibbar fast vid kroppen.

Tillsammans med tre andra unga polska konstnärer deltar Nieznalska i Poland/Invasion (under juni har Zuzanna Janins och Anna Baumgarts videofilmer visats på Polska institutet). Deras uttryckssätt skiljer sig åt, men de väver alla samman det personliga och det politiska.

På Konstakuten radar Julita Wojciks virkade småfåglar och snögubbar upp sig. Precis som den svenska konstnären Malin Arnell för hon in handarbetet, en traditionellt kvinnlig lågstatussyssla, i konsten och ut i det offentliga; hon har virkat fåglarna på busshållplatser. Wojciks verk har många, ibland mycket personliga, ingångar. Men jag behöver inte veta allt; de småtjocka ulliga fåglarna räcker bra.