Kvinnor kan aldrig bli ett ”mysfyllo” som Plura

Dagens Nyheter i söndags hade en fin intervju med Plura som tyvärr innehöll ett litet sakfel. Där nämns Annette Kullenbergs text om Pluras kagge, men den var inte publicerad i Aftonbladet, utan i Expressen.

Med denna rättelse får jag tillfälle att förtydliga vad jag själv en gång skrivit om Plura, vilket likaledes omnämndes i intervjun (Aftonbladet 28 feb - 11).

Jag moraliserade egentligen inte så mycket över det Plura häller i sig, men konstaterade att han är ett "mysfyllo" på ett sätt som kvinnor aldrig kan bli. En kvinnlig artist skulle aldrig kunna bygga sitt varumärke genom att lufsa runt iklädd behå och en pava vitt. Kvinnliga alkisar eller blandmissbrukare blir aldrig mysiga, de blir bara tragiska. Namnlöst ensamma.

När Plura oemotståndlig öppnar sitt kök spelar han en roll. Hur han är privat vet vi inget om, och heller inget vi har med att göra. Det finns ingen anledning att tro annat än att han är annat än oemotståndlig även när det inte står ett kamerateam i köket.

Med det sagt, vill jag inte romantisera alkoholmissbruk.

Jag kan på rak arm bara nämna en kvinnlig artist som klarat av att offentligt blotta sina problem och ändå - eller kanske just därför - vara folkkär: Kikki Danielsson. Frågan är dock om det är sponken eller falukorven som vinner vår sympati.

I flaskans botten klunkar ett genuskontrakt. Men det är knappast Pluras fel.