ÅSIKT

Bara fördomar om af Wirsén

DEBATT Curt Bladh: Utan honom hade hans tid och eftervärlden varit betydligt mer av litterär provins.

1 av 3
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är fyndigt av Martin Aagård att uppmärksamma Carl David af Wirsén under det pågående Strindbergsåret. Men trist att han inte har mer än de vanliga för­domarna att säga om honom.

Visst, Wirsén var konservativ eller snarare reaktionär, motståndare till litterär modernitet, vare sig det var Strindberg eller, än mer vilket Aagård glömmer, nittiotalisterna som han hårt bekämpade.

I både sin samtid och sitt eftermäle har han fått framstå som sinnebilden för en inskränkt, illasinnad kritiker. Vilket inte helt stämmer. Inte minst i Post- och Inrikes Tidningar gjorde Wirsén mycket för att med sin utblick vidga den litterära svenska världen genom att presentera en rad utländska författare. Utan honom hade hans tid och eftervärlden varit betydligt mer av litterär provins.

I Akademien gjorde Wirsén viktiga insatser. Han satte fart på arbetet med Akademiens ordbok. Och det var han, trots motstånd från flera ledamöter, som drev igenom att Akademien skulle åta sig uppdraget att dela ut Nobels litteraturpris – ett beslut de flesta är överens om har gjort mycket för att bevara Akademiens anseende och ställning.

Så bilden av Wirsén är betydligt mer innehållsrik än den skopa fördomar Aagård öser över honom. Om han bara läst Per Rydéns biografi härom året hade hans bild av Wirsén varit avsevärt mer nyanserad, om än i grunden kritisk, än den han nu visade upp för Aftonbladets läsare.

Lars Forssell utropade en gång: ”ge oss en ny Wirsén så vi har någon att bråka med.”

Så, gärna ett Wirsénår – om inte annat för att hålla liv i ärkefienden Strindberg.
 

Curt Bladh

f d kulturredaktör

Sundsvalls tidning

.