ÅSIKT

Norge i ett nötskal

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är ingen ordning med Norge.

Nu talar jag inte om äventyrliga omkörningar, sega våfflor och svindyra flottiga pizzor.

Och inte om Norgevitsarna. De uppstod när Norge hittade olja för fyrtio år sedan.

Det fanns Norgevitsar redan tidigare. Men de handlade alltid om hur nationalistiska norrmännen var:

– Titta så vackert våra nordiska flaggor vajar för vinden! säger svensken.

– Eg synes att det norske vajer mest! svarar norrmannen. Och så vidare.

Myten om de dumma norrmännen uppstod i samma ögonblick som de blev rikare än vi.

Den norska arbetarrörelsens ledande män inspirerades inte av tyska fackföreningar utan av Joe Hills IWW i USA. Klasskampen blev stenhård. De norska socialdemokraterna var med i Komintern i fyra år.

Sen vägrade de att skriva på teserna som gjorde att de måste lyda Kominterns ledning i Moskva och blev uteslutna. Partiet splittrades i socialdemokrater och kommunister.

När högern ville ha med sig kung Haakon VII på att förbjuda kommunistpartiet sa han:

– Jeg er også kommunisternes konge.

Vad är det för en kung? Gustaf V skulle inte ha tvekat ett ögonblick.

Så blev Haakon också nationell symbol under kriget eftersom han vägrade bli lydkung åt tyskarna.  Gissa vad Gustaf V skulle ha gjort om han fått chansen.

I Norge är det lika ont om republikaner som om EU-vänner.

Norges regering retade upp både sina egna högermän och Sovjet när den tog emot den landsflyktige Trotskij. Sedan skickade regeringen honom vidare till Mexiko under eskort av Quislings blivande polisminister.

Ingen ordning alls.

Den norska socialdemokratiska ungdomsrörelsen är ingen vanlig köbildning. På Utöya badade man i Bolsjevika. Skithuset döptes till NATO.

Behring Breivik visste vilka offer han valde.

Mycket är motsägelsefullt i Norge: ett av vänsterpartierna, SV, sitter med i regeringen. SV bildades av socialdemokrater som ville gå ur NATO. Nu deltar partiet utan att mucka i alla NATOs bombkrig.

Invändningar mot detta kan man läsa i en utmärkt daglig vänstertidning som heter Klassekampen.

Norrmännen är stolta över sina blåsiga fiskebyar, sina dialekter och sina utedass.

De envisas med att sjunga Evert Taube och Bellman på svenska fastän det finns moderna melodier med engelsk text.

Deras öl är dyrt, gott och förmodligen serverat av en av de 80 000 svenskar som jobbar i Norge.

När den blivande kung Gustaf V tänkte marschera mot Kristiania år 1895 hotade hans gamla skolkamrat Hjalmar Branting honom med lönnmord om han gav sig på norrmännen:

"måhända nere i samhällets breda lager någon kan falla på den tanken att upphäva sig själv till domare och med en kula utan order söka förebygga att tiotusenden kulor på order avfyras för att lemlästa och slakta vänner och bröder."

Inte hade de vett att gå med i EU heller, trots folkomröstning på folkomröstning.

På Karl Johan i Oslo stod en flicka och sålde de det norskaste anti- EU-märke jag någonsin sett. Det var runt och lite större än normala märken och det var gjort i trä. Och i träet stod det inristat: IKKE FAEN.

Norge i ett nötskal.

Carsten Palmaer