ÅSIKT

Schibsted svarar Mats Svegfors: Så värnar vi om det fria ordet

DEBATT Schibsted svarar Mats Svegfors med en plan för framtid och mångfald

1 av 2
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Aftonbladet Kultur 2 oktober.
Aftonbladet Kultur 2 oktober.

De senaste dagarna har ett par av landets ledande medieägare fått sina fiskar varma här på Aftonbladets kultursida.

Först ut var Bernt Hermele som gick hårt åt Bonnierkoncernen, sedan var det Mats Svegfors tur att ge en känga åt Schibsted-koncernen som bland annat äger Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Hermele och Svegfors påminner i mångt och mycket om varandra. Båda är före detta chefredaktörer (för Veckans Affärer respektive Svenska Dagbladet) i de mediekoncerner de kritiserar, båda står i dag utanför branschen och båda har intressanta synpunkter på sina tidigare arbetsgivares handel och vandel.

Glädjande nog nöjer sig inte Svegfors med att kritisera, han lyfter också fram en mycket angelägen fråga, nämligen politikernas ansvar när den fria kvalitetsjournalistiken nu utmanas. Denna fråga debatteras alltför sällan. Därför är Svegfors initiativ lovvärt.

Mats Svegfors andra tema går ut på att vi på Schibsted inte vet vad vi håller på med. Mot bakgrund av de framgångar som Schibsted har skördat de senaste åren är detta ett häpnadsväckande påstående. De flesta objektiva bevakare, även våra konkurrenter, skulle nog tillstå att vi inom Schibsted ändå har visat en viss insikt i mediemarknadens utveckling.

Schibsted har tidigt insett och tagit konsekvenserna av den pågående digitaliseringen av vår bransch. Man kan jämföra med till exempel USA där tidningsdöden har dragit fram som en följd av konservatism och brist på innovation.

Mats Svegfors.
Mats Svegfors.

Att ligga före innebär att man inte alltid har exakta svar på alla frågor, det finns inget facit. Man tar en risk, samtidigt som man är först att ta del av de nya möjligheter som strukturförändringar innebär. Det är ett av skälen till att Aftonbladet har en ohotad position som Sveriges största nyhetsförmedlare på nätet, det är därför SvD är större än Dagens Nyheter i den digitala världen.

Vi värnar om den goda journalistiken, och vi känner starkt stöd från våra huvudägare att fortsätta göra det. Det innebär inte att vi kan fortsätta precis som förut, då dör våra tidningar.

Vad är då vår plan?

Digitaliseringen slår sönder gamla affärsmodeller – och öppnar för nya. I grunden handlar det alltså om att anpassa sig, att inse och ta konsekvenserna. Dessa kan sammanfattas i två huvudspår.

För det första: vi måste sänka kostnaderna. Även om en och annan lyckas ta betalt för journalistik på nätet, så är det småpengar jämfört med gårdagens prenumerationsintäkter. Vår strävan är att trots detta så långt som möjligt värna om kvaliteten. Omöjligt säger vissa, men vår uppfattning är att det finns mer än ett sätt att leverera bästa möjliga journalistik till våra läsare.

SvD har sänkt sina kostnader kontinuerligt i ett decennium och samtidigt i stort sett hela tiden tagit andelar från konkurrenten, både på läsar- och annonsmarknaden.

■ ■ För det andra: vi måste hitta en affärsmodell som fungerar i en helt digital miljö. Aftonbladet är på god väg, det är svårare för en traditionell morgontidning. För SvD:s del handlar det om att bygga vidare på en läsekrets som vill betala för kvalitet, och som genom sin köpkraft är intressant för våra annonsörer. Vi når dem genom att hela tiden produktutveckla, och att göra det byggt på djup insikt om våra kunders önskemål och behov. SvD ska vara den ledande kvalitetstidningen, både på papper och i den digitala världen.

Det vore, tycker en del, önskvärt att köpa sig tid, undvika åtgärder och vänta tills vi har alla svar. Erfarenheten visar att de som tänker så ohjälpligt blir efter och till slut förlorar sin plats på marknaden.

Slutligen: Schibsteds uppdrag i Sverige stavas mångfald. När Schibsted förvärvade Svenska Dagbladet 1998 hade den gamla ägaren (svenska Wallenberg­sfären) kastat in handduken efter mångåriga och tunga förluster. Tidningens ledning, med Mats Svegfors i spetsen, hade också gett upp och försökte aktivt få Bonnier att ta över tidningen, vilket skulle ha resulterat i ett Bonnier-monopol på Stockholms morgontidningsmarknad.

Det fanns flera anledningar till att Schibsted klev in som ägare i detta kritiska skede, men en avgörande drivkraft var intresset för kvalitetsjournalistik och mångfald inom medierna.

Vår dåvarande huvudägare Tinius Nagell-Erichsen undslapp sig vid förvärvet: ”Aftonbladet köpte vi med hjärnan, Svenska Dagbladet köpte vi med hjärtat”.

Huvudägare i Schibsted är nu Stiftelsen Tinius, stiftad i syfte att försvara den goda journalistiken och koncernens publicistiska hållning och roll i det demokratiska statsskicket. Svegfors undviker nogsamt att nämna detta i sin uppräkning av amerikanska – och därmed giriga och onda – storägare.

Att mot denna bakgrund, som Mats Svegfors, ifrågasätta Schibsteds intresse för kvalitetsjournalistik ter sig väl magstarkt.

Och var fanns Mats Svegfors svenska vita ägarriddare när, en för demokratin viktig del av mediemarknaden, var på väg att sjunka in i monopolets mörker?

Raoul Grünthal

Koncernchef Schibsted Sverige

Vd SvD 2006–2009

Gunnar Strömblad

Styrelseordförande Schibsted Sverige

Vd SvD 1999–2006