ÅSIKT

Rappakalja att vi bjöd in Kina-tv

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

DEBATT Jag utgår från att Martin Aagård är djupt ironisk i sin artikel, men för dem som eventuellt inte är lika sofistikerade och tror att han faktiskt menar det han säger, vill jag komma med ett litet påpekande.

Det där med att en särskild inbjudan skulle ha gått till Kina är bara rappakalja. Vi skickar aldrig ut några inbjudningar till tillkännagivandet av Nobelpriset. Vi har inte gjort det tidigare, vi har inte gjort det i år, vi kommer inte att göra det i framtiden. Vi berättar när det kommer att äga rum. Det är allt.

Aagård anser sig dock ha belägg från officiell TV i Kina. (Knappast ett sanningsvittne i någon fråga.) Det krävs dock ingen större källkritisk skolning för att inse att allt är nys. Nej, någon inbjudan har inte utgått. Nej, det var inte enbart tre internationella TV-bolag närvarande (!). Nej, någon exklusiv intervju med pristagaren ägde aldrig rum i Stockholm (!).

I år har det gått att se en anmärkningsvärd ovilja att diskutera vad pristagaren egentligen har skrivit, särskilt på morgontidningarna. Den politiska vinkel finns som vanligt där, och är nog oundviklig i det här fallet. Det går dock ej att komma undan misstanken att vi nu kan se följderna av år av nedskärningar på de stora kulturredaktionerna. För om det saknas vilja eller kompetens för att diskutera ett så stort och komplicerat författarskap som Mo Yans, så återstår mest bara att koka spik. I värsta fall på råvara hämtad från den kinesiska statstelevisionen.

PETER ENGLUND

FAKTA

SVAR DIREKT

Upprörs över den kinesiska statstelevisionens skamlösa förhållande till sanningen – det gör både jag och Peter Englund.

Men bara en av oss tvingas låna sig till propagandahyllningar av den kinesiska femårsplanen i samband med att CCTV gör reportage om årets Nobelpristagare.

Det måste så klart kännas bittert. Särskilt om man hoppats på att kunna undvika en politisk vinkel på rapporteringen om MoYan.

Jag ska inte kalla det naivt, Englund har nog bara en idealistisk syn på litteraturen, helt i Alfred Nobels anda. Men om den ständige sekreteraren verkligen velat markera litteraturens totala oberoende från åsiktsförtrycket i den pseudokommunistiska diktaturen Kina hade han alla möjligheter att göra det i direktsändning. För inbjudna eller ej, så var CCTV för första gången på plats i Börshuset med en stor delegation.

Varför var de där? Mysteriet tätnar.

Finns det trots allt en läcka? Det hoppas såklart det fåtal kulturjournalister som ännu inte fått sparken. Till skillnad från Englund vill vi nämligen inte slå vakt om det hemlighetsmakeri som bara gynnar vadslagningsfirmorna i England.

Men även Englund skulle ha allt att vinna på att uppmuntra läckage. Då skulle han nämligen försäkra sig om att det lilla fåtalet överlevande kulturjournalister noga läst in sig på den Nobel-litteratur som varken går att köpa i butik eller som e-böcker.
 

MARTIN AAGÅRD