ÅSIKT

Inte läge än för public service att andas ut

Kvalitetsgranskning av sändningar kan hota mångfalden

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Nej, alla public service-­kramare – ni kan inte andas ut.

I går hördes spridda glädjerop från alla som gillar Sveriges ­Radio och Sveriges Television. Plötsligt kom nämligen beskedet att regeringen (eller snarare ­Moderaterna) skrotar förslaget att en radio- och tv-skatt ska ­ersätta tv-licensen.

Hur det gick till är ett mysterium. Kulturministern var först ­positivt inställd, men nu kör hon alltså över sina allianskolleger. Såväl Centern som Folkpartiet och Kristdemokraterna vill ha skatt i stället för licens. Kanske är det i slutändan helt enkelt omöjligt för en moderat att föreslå nya skatter.

Och visst är det en god nyhet.

En tv-skatt skulle höja kostnaden för de flesta familjer med ­ungefär en femhundring och dessutom ge klåfingriga politiker ökat inflytade över SVT:s och SR:s budgetar. Vilket i slutändan kan skada innehållet. En skatt är helt enkelt dåligt om man vill ha ”legitimitet hos svenska folket” som Lena Adelsohn Liljeroth säger.

Men det räcker inte.

Om public service ska behålla sin breda legitimitet så måste man också erbjuda tv och radio åt alla.

I det förslag om ny tv-lag som i går gick ut på remiss föreslås att Granskningsnämnden ska granska ”kvaliteten” i public service. En befängd idé. Det minskar ­oberoendet radikalt och kan ­användas för att stoppa vissa ­sorters underhållningsprogram, typ Melodifestivalen.

Så andas inte ut. Ta ett ­ djupt andetag och krama lite ­hårdare.