Aftonbladet
Dagens namn: Markus
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Kultur

Oavbrutet våld mot romer

Gellert Tamas om ett förtvivlat läge och ett samhälle som blundar

Den första molotovcocktailen kastades strax efter midnatt. Glasflaskan krossade vardagsrumsfönstret och bara sekunder senare lystes den mörka februarinatten upp av eldslågorna från den brinnande bensinen.

Vi kan bara ana oss till skräcken hos trebarnsfamiljen i huset. Den 27-årige Robert Csorba rusade in i det redan övertända vardagsrummet, där hans sexåriga dotter Bianca och femårige son Robika sov. Han slet upp dem i var sin hand och kastade sig ut på verandan. ”Jag kommer strax och hämtar er också”, skrek Robert till sin fru och yngsta barn.

Det blev hans sista ord.

 

Ute i mörkret väntade en man, beväpnad med ett hagelgevär. Enligt obduktionsprotokollet träffades Robert av minst nio hagel från mycket nära håll: i hjärtat, i lungorna och i levern. Sonen Robika träffades av tre hagel i huvudet samt två i bröstet som skadade hjärtat och lungorna. Pojken dog, precis som sin far, inom några minuter. Den sexåriga Bianca överlevde, trots svåra skottskador.

Det brutala dubbelmordet i det lilla samhället Tatárszentgyörgy den 23 februari 2009 var det sjunde i en serie av nio rasistiska attacker mot ungerska romer åren 2008 och 2009. Alla begångna på samma sätt med molotovcocktails och skjutvapen. Sammanlagt sex personer mördades.

 

Polisarbetet, eller snarare frånvaron av det, efter morden i Tatárszentgyörgy ger en på många sätt talande bild av ungerska myndigheters syn på landets romska minoritet. Enligt den första rapporten orsakades branden av en elektrisk kortslutning, dödsorsaken påstod vara rökförgiftning och skottskadorna bortförklarades med att de orsakats av ”spikar på nedfallande plankor”. Det var först efter högljudda protester från byborna, och ett ingripande från en Europaparlamentariker, som polisen till slut inledde en ny brottsplatsundersökning.

 

De många attentaten mot landets romer ledde inte heller till några större reaktioner bland politiker och allmänhet.

”Man skulle kunna tro att en serie så brutala mord borde skapa bestående sår och en sorts nationellt trauma i det ungerska samhället, men så var inte fallet. Det var väldigt få personer som reagerade, det förekom inga större demonstrationer, inga bredare solidaritetsyttringar. Det var väldigt tyst”, säger Gábor Czene, journalist och expert på högerextremism.

Frånvaron av reaktioner kan delvis ses som en spegling av gamla fördomar. Enligt attitydundersökningar säger varannan ungrare att de ”ogillar” romer, medan två av tre håller med om påståendet att kriminalitet ligger i ”romernas blod”.

Och den romska minoriteten, som utgör mellan fem och tio procent av Ungerns befolkning, har fått det ännu värre efter murens fall. Under den kommunistiska enpartistaten rådde i princip full sysselsättning, också för romer. Även om många av anställningarna närmast kan beskrivas som pappersprodukter, med låga löner och långt ifrån meningsfulla uppgifter, fanns det i alla fall arbetsplatser där samhällets olika grupper träffades och socialiserades. När den tunga industrin, inriktad på handel inom östblocket, kollapsade drabbades romerna hårdast.

 

”Mer än 1,5 miljon ungrare blev av med sina arbeten, varav en stor del romer”, säger sociologen MáriaVásárhelyi: ”Det skapades en fruktansvärd arbetslöshet bland landets romer, på många orter finns arbetslöshetssiffror på upp mot 90 procent. Romerna är utan tvekan reform- periodens största förlorare!”

Snart ett kvartssekel efter murens fall börjar en tredje generation av romer växa upp som aldrig sett sina föräldrar eller farföräldrar arbeta, som levt hela sitt liv i en förnedrande, fullständig fattigdom.

”Om man inte kan ge mat till sina barn återstår att stjäla”, konstaterar Vásárhelyi. ”Det är i grunden inte en romsk fråga, utan en fråga om fattigdom – och bland de fattiga är romerna överrepresenterade. Tyvärr har relationerna mellan romer och icke-romer förgiftats på många håll. Det finns en ömsesidig rädsla och det är denna varböld som extremhögern lyckats utnyttja när de gått ut i byarna och sagt: vi kommer att skydda er!”

 

Ett flertal ”medborgargarden” marscherar i dag öppet och regelbundet genom ungerska samhällen med romsk befolkning.

Den 1 mars 2011 tog sig flera dussin svartklädda medlemmar av gruppen Szebb Jövöért Polgárör Egyesület, Medborgargardet för en bättre framtid, in i samhället Gyöngyöspata. De fick snart sällskap av andra grupper. Beväpnade med bland annat yxor och oxpiskor terroriserade de samhällets romer med okvädinsord, slag på dörrar och väggar och hatfyllda sånger. Trots flera polis- anmälningar från både bybor och människorättsorganisationer lät polisen ”medborgargardena” hållas i nästan två månaders tid och ingrep inte förrän det hela urartade i ett regelrätt slag mellan bybor och ”medborgargardet”.

Och så sent som i augusti 2012 marscherade närmare tusen uniformsklädda ”medborgargardister” in i samhället Devecser. Demonstrationen, organiserad av det högerextrema partiet Jobbik, urartade i stenkastning efter att talare bland annat uppmuntrat deltagarna att förgöra de ”romska parasiterna”.

 

Trots skarpa protester från flera människorättsorganisationer och krav från Amnesty på att de ”ungerska myndig- heterna måste skydda alla sina medborgare”, verkar inte mycket ha hänt. Vid ett tillfälle frågade The Guardians reporter Zoltán Kovács, talesman för den ungerska nationellt konservativa Fidesz-regering, hur de såg på det faktum att tusentals ungerska romer känt sig tvingade att söka asyl i Kanada. Han svarade att det var beklagligt, men att ”vissa romer lämnar landet av ogrundade skäl” och att det hela handlar om människor som försöker utnyttja välfärdssystemen och ”tjäna pengar”.

Mária Vásárhelyi menar att uttalandet ligger i linje med regeringens synsätt.

”Jag ser Fidesz som ett uttalat antiromskt parti. De vet att det finns många röster att vinna med antiromska uttalanden. Tyvärr har också Socialistpartiet, åtminstone lokalt, spelat på dessa stämningar. Sorgligt nog har inte heller vänstern gjort speciellt mycket för romerna.”

 

Enligt ekonomen Péter Felcsuti, tidigare chef för Ungerska bankföreningen, är ett av huvudproblemen att regeringen, i likhet med extremhögern, i mångt och mycket ser romernas situation som en ordningsfråga som kan lösas med fler poliser och hårdare straff. I stället för massiva satsningar på en utsatt grupp har man utgått från att repression i förening med ”marknadskrafterna” ska korrigera ”problemen”.

”Även på det här området har den nyliberala ideologin slagit igenom. Man har trott att marknaden på något sätt ska lösa det här. Statens roll har, förutom att dela ut vissa bidrag, setts som försumbar”, säger Felcsuti.

Felcsuti, som kallar romernas situation för Ungerns ”viktigaste samhällsfråga”, efterlyser en ny politik där staten ser och tar sitt huvudansvar, men i samarbete med det civila samhället. För att visa på vägar framåt har han själv startat projekt där en form av mikrolån kombineras med mentorskap till romska företagare. Trots goda resultat har myndigheterna inte visat något intresse: ”Vi har inte fått något som helst stöd av staten, de har snarare varit fientligt inställda till oss.”

 

Även Ágnés Osztolykán, parlamentsledamot för det socialliberala oppositionspartiet LMP, ser staten som en nödvändig aktör, men hon efterlyser också ett internationellt engagemang. Det handlar om en omfattande satsning på fyra huvudområden; utbildning, sysselsättning, boende och hälsovård, som alla är beroende av varandra: ”Så länge inte staten tar ett övergripande ansvar för att åstadkomma en förändring, kommer det civila samhällets bidrag inte att kunna skapa några genomgående förändringar. Och det räcker inte heller med de nationella regeringarna. Vi måste inse att detta är en alleuropeisk fråga!”

 

Osztolykán säger att det knappast går att leva som rom i dagens Ungern utan att utsättas för glåpord eller rena trakasserier. Till och med i parlamentet har ledamöter väst eller ropat ”zigenare” efter henne.

Fördomarna sitter inte bara djupt, problemet är att de allt mer byggs in i systemet. I många skolor på den ungerska landsbygden placeras till exempel de romska skolbarnen på bottenvåningen medan de ”ungerska” flyttas en trappa upp, en form av institutionaliserad segregering, som myndigheterna inte bara godtar, utan till och med uppmuntrar som ett ”utbildningspedagogiskt instrument.”

”Situationen är förtvivlad”, säger Ágnes Osztolykán.

Hennes slutsats får stöd från högsta ort. FN:s speciella rapportör om rasism, Githu Muigai, sammanfattade romernas situation i Ungern, efter sitt besök våren 2011, med de dramatiska orden: ”Om vi inte agerar i dag i den här frågan, så kanske det inte finns en morgondag.”

Gellert Tamas
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet