ÅSIKT

Kapad av kapitalet

Arbetarrörelsens klassiska folkhögskola slaktas och säljs ut

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Till sommaren går Brunnsviks folkhögskola utanför Ludvika definitivt i graven. I de röda husen vid Väsmans strand har politiker, fackföreningsledare och författare fått sin bildning och utbildning sedan 1906. Här formades hjärnan och hjärtat i arbetarrörelsen. Här bildades ABF 1912. Fastigheterna är nu till salu och det m

esta av inventarierna har redan packats ihop, sålts eller slängts. Vad det blir av det prisbelönta folkhögskolebiblioteket som är Sveriges största, vet ingen.

Brunnsviks öde påminner om hur entreprenören Anders Wall blev rik. Han köpte på sjuttiotalet upp företag med dolda tillgångar, styckade dem, sålde dem i bitar, sparkade folk och rationaliserade. Han blev en hjälte i näringslivet och fick medalj av kungen. Han blev ingen hjälte där industrierna lades ner. Wall var först i spår men i dag är affärsmodellen vardagsmat bland riskkapitalister och spekulanter. Sådant har inget haft med folkbildning att göra. Tills nu.

Lokalavdelningen ABF Nordöstra Storstockholm driver i dag Brunnsvik, två andra folkhögskolor, ett naturbruksgymnasium och flera aktiebolag. Deras affärsidé är att ta över skolor med sviktande ekonomi och ointresserade ägare. Skolor som haft för höga kostnader – men också garanterade statsbidrag. Statsbidragen är skolornas ”dolda tillgångar”. Efter de obligatoriska löftena om utveckling har det i stället blivit tvärtom.

Några år efter övertagandet har alla skolor flyttat helt eller delvis och de olönsamma internaten har lagts ner och startat om på nya orter med förmodat bättre elevunderlag. Numera ligger det mesta av verksamheten i Sollentuna där ABF Nordöstra har sitt säte, men också på Väddö, i Borlänge och i Gamla stan i Stockholm.

ABF Nordöstra har också omdefinierat begreppet folkbildning och folkhögskola. För dem handlar det främst om yrkesutbildningar för tillväxt och jobb. Klassisk folkbildning handlar om att ge deltagarna en möjlighet att utvecklas till aktiva samhällsmedborgare som kan bidra till ett demokratiskt samhällsbygge. Att 80 procent av kursdeltagarna på allmän linje på Sveriges folkhögskolor efteråt får jobb eller går vidare till andra studier är en bonus som visar att folkbildning fungerar även på det planet – men det är inte det som är fundamentet.

Folkbildning bygger på en demokratisk idé och en långsiktig och nära samverkan med kursdeltagarna. De som stått garant för detta är lärarkåren på Sveriges 150 folkhögskolor. Deras erfarenhet, pedagogik och dagliga engagemang i klassrummen är folkhögskolans största tillgång. Personalomsättningen är låg, erfarenheten lång, kunskapen hög. Denna stabilitet och tradition är folkhögskolans ryggrad. Folkbildning är ingen fabrik där du ringer på morgonen till en inhyrd lärare och säger ”Hej, vi vill ha lite folkbildning i dag mellan två och fem. Fixar du det?” Men det är just så ABF Nordöstra har gjort. De har sparkat erfarna lärare och i stället hyrt in lärare via sitt eget dotterbolag Verab, som används som bemanningsföretag och rundar därmed också lagen om anställningsskydd, LAS.

Nu flyttar man alltså från den plats där Brunnsvik har legat i över hundra år. ABF Nordöstras beslut i höstas att utan förvarning flytta skolan mitt i läsåret mötte en storm av kritik. Ledningens hårdföra metoder och hot mot personalen ledde till att lärarna sjukskrev sig och att elever hoppade av.

Vid ett protestmöte den 17 november i fjol ställde sig en av eleverna på scenen med famnen full av pappersark med citat från deras tidigare möten med skolledningen. Möten där inspelnings- och fotoförbud rådde. Ett och ett föll arken till scengolvet: ”Om det varit demokratiskt här skulle skolan ha gått i konkurs”. ”Du kan väl skicka ett litet SMS när du är framme på psyk.” Publiken satt tyst och chockad.

Även ABF Dala-Finnmark och socialdemokraterna i Ludvika ansåg att framfarten var skandalös. Det gick så långt att ABF:s och LO:s centrala ledningar grep in och tillfälligt stoppade flytten. LO:s fastighetsbolag och dess vd Enrico Barile gjorde vad han kunde för att mildra stöten, han såg bland annat till att de elever som ville fick bo kvar våren ut. Nästan all kommunikation mellan honom och hyresgästen går sedan länge via en advokatbyrå. Brunnsvik har till och med vägrat betala hyran, vilket tvingade fastighetsbolaget att stämma dem på 455 000 kronor.

ABF:s förbundsledning har hållit en låg profil utåt. Det enda synliga de gjort är att anlita revisionsföretaget KPMG för att göra en extern granskning av ABF Nordöstras räkenskaper. Rapporten är dock hemligstämplad. ”Det är ett internt arbetsmaterial” säger ABF:s förbundssekreterare Annika Nilsson. Vad är det som är så hemligt?

De sista kurserna lämnar Brunnsvik i vår men statsbidragen följer med till nya adresser, bland annat till ett av de dyraste lägena i Sverige, Stora Nygatan i Gamla stan, där ABF Nordöstra hyr två våningsplan för cirka 4 miljoner kronor per år. På skyltarna utanför står det Brunnsvik, Södertörn, Väddö, Säbyholm och Verab. Makten över imperiet ligger numera i managementbolaget ABF Utveckling AB. Vad som bestäms där vet bara några få invigda, insynen är nära noll. Chefen svarar inte på frågor, varken via telefon eller mejl. Så har det varit i ett halvår nu.

Men frågan är om imperiebygget överlever. Hittills har de vidlyftiga affärerna och den hejdlösa expansionen dränerat kassorna. De sammanlagda förlusterna uppgår till tiotals miljoner och skulderna växer, trots att man genom åren fått hundratals miljoner i statsbidrag. Om hörnet väntar antagligen konkurs om inte trenden bryts. Det är ett öde som drabbat fler än en riskkapitalist som gapat över mycket.

Kvar i Brunnsvik står tjugo tomma hus. LO måste sälja dem på en marknad som svämmats över av olönsamma hotell och konferensanläggningar. Vad LO:s sammanlagda förlust blir vet ingen i dag, bara att det är LO:s medlemmar som betalar. ABF:s förbundledning har inte bidragit med en krona. Brunnsviks tid är över. ABF Nordöstra, en riskkapitalist i folkbildningsbranchen, skyfflar igen graven. Arbetarrörelsens pionjärer lär rotera i sina.

Svante Isaksson

frilansjournalist