ÅSIKT

”Rädsla för jäv får inte hindra oss”

Uppdrag gransknings ansvarige utgivare Nils Hanson försvarar programmets ställningstagande

1 av 2
Janne Josefsson och Nils Hanson.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Aftonbladets Martin Aagård dömer ut kvällens Uppdrag granskning som ett ”häpnadsväckande haveri”. Det gör han utan att ha sett programmet. Och skälet är att han själv blir granskad.

En bättre bekräftelse på journalisters snarstuckenhet inför en kritisk granskning kan man knappast tänka sig.

Journalisters oförmåga (med radioprogrammet Medierna som lysande undantag) att granska sin egen maktutövning är ett stort svek mot allmänheten. Även i vår bransch finns en ­kåranda som gör att det strider mot god ton att granska kolleger. Det har också att göra med journalisters ovilja att se sig själva och sina kolleger som makthavare med åtföljande personliga ­ansvar för en publicering.

Vi på Uppdrag granskning har också brustit. Redaktionen som är satt att granska makten i Sverige har gjort alldeles för få program om den makt som får allt större betydelse i samhället. Det försöker vi råda bot på nu.

Martin Aagård bygger sitt angrepp på den jävsituation som är ett oundvikligt problem för den som har jobbat några år i branschen och som har ambitionen att granska kolleger. Själv har jag, efter 40 år i yrket på nio olika redaktioner, arbetat ihop med flera hundra journalister och blivit bekant med ­ännu fler. Men rädsla för anklagelse om jäv får inte hindra oss från att granska när det är motiverat.

Martin Aagårds behandling av Per Brinkemo på Aftonbladets kultursida är ett sådant fall. Genom en uppenbar vantolkning blev Brinkemo, som arbetar med integration på heltid, utpekad som en person som försvarar Sverigedemokraterna. (På samma försåt­liga sätt beskriver Aagård i gårdagens artikel även reportern Magnus ­Wennerholm.)

I en granskning av mediernas ­hantering av integrationsfrågor är ­behandlingen av Brinkemo ett talande exempel på hur verkligheten förvrängs i ett förment gott syfte. Därför valde vi att publicera, medvetna om att vi därmed blottar oss för mot­attack från den som vi granskar. Allmänhetens rätt att få ta del av detta vägde tyngre.

Det verkliga problemet med jäv ­inom journalistiken är de dolda vänskapsband som allmänheten hålls okunniga om. Inte minst gäller det relationer mellan journalister och andra makt­havare. I programmet som sänds i kväll är vi helt öppna med reportern Magnus Wennerholms band till Per Brinkemo. Vi är i programmet också tydliga med ett liknande dilemma i ett annat fall som handlar om ­Sveriges Radio.

Vår programledare Janne Josefsson gör en ansvarsutkrävande intervju med Helena Olsson, tidigare chef på radion. I dag är hon hög chef på SVT, tillika beställare av Uppdrag granskning.

Om vi lät dilemman som dessa ­hindra oss i vår granskning skulle vi svika våra tittare.

Uppdrag granskning har den här ­säsongen väckt mer debatt än någonsin tidigare. Det har Martin Aagård rätt i. Och vi har gjort det genom ett ihärdigt och skickligt grävande.

Martin Aagård får gärna fortsätta att älska oss.

Nils Hansson

projektledare och ansvarig utgivare

Uppdrag granskning, SVT