ÅSIKT

Gallerirundan: Stockholm, vecka 21

Nationalistiska stereotyper och introvert måleri

1/11
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KONST En utställningsrunda på Södermalm visar på bredd­en hos det som kallas samtidskonst.

På Candyland ställer Jan Rydén ut en samling intro­verta tavlor, påminnande om själv­porträtt målade av en extremt närsynt person. Ett måleri bortom ”tankens självcensur”, med associationer till göteborgskoloristen Åke Göransson, i hans mer färgrika stunder.

På Tegen 2 visas Jag vill leva, jag vill dö som handlar om behovet av nya självbilder, bortom rasistiska och nationalistiska stereotyper. Utställningen är fylld av videos, skulpturer och collages, samt, inte minst, av Peter Johanssons flaggstänger löpande kors och tvärs genom rummet (Full fräs, 2012). Här finns en video med Dorinel Marc iklädd burka (Tal till nationen, 2010), liksom en lågmäld text- och bildinstallation av Chun Lee Wan Gurt där naturlyriska utsnitt ur dikter och visor slår an en ton av något som liknar en kulturell gemenskap ­(Livet är en dröm, 2012).

Två olikartade utställningar, som båda kretsar kring bilden av människan. I Rydéns försök att ”tänka genom måleriet” tycks människofiguren, eller ansiktet, växa fram närmast ofrivilligt ur bilden. I Paula Urbanos video Det är vi (2013) handlar det om vardagsrasismens tendens att befästa skillnader mellan ”oss” och ”dem”.

Båda tar fasta på ett tänk­ande i bilder, och hur de bild-tankar som kallas känslor, ofta framträder i tänkarens avbild. Slutsats: Vi måste inte tänka innan vi målar (Rydén), men vi får gärna göra det innan vi talar (Urbano).

FAKTA

KONST

Jan Rydén

Candyland, Stockholm

t o m 9 juni

Jag vill leva jag vill dö

Hakan Akcura, Chun Lee Wang Gurt, Kerstin Hansson, Peter Johansson, Dorinel Marc, Gunilla Sköld Feiler, Paula Urbano

Tegen 2, Stockholm

t o m 16 juni