ÅSIKT

Unga utan chans

Samuel Edquist läser en omskakande bok om ungdomarna som försvinner

KULTUR

sakprosa » De förlorade barnen. Ett reportage

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jens Mikkelsen & Katia Wagner

Liv på gatan”De förlorade barnen. Ett reportage” synliggör en grupp unga människor som far illa.
Liv på gatan”De förlorade barnen. Ett reportage” synliggör en grupp unga människor som far illa.

Från 2007 till 2012 försvann 1 202 ensamkommande flyktingbarn i Sverige. I våras var fortfarande 783 av dem borta. Det är förstås fullständigt hårresande uppgifter. I De förlorade barnen låter journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner oss möta några av dessa siffror, som människor av kött och blod. De frågar sig med rätta varför så få skrivit om alla dessa människo-öden, och varför så lite kraft läggs ner på att utreda vart ungdomarna tagit vägen.

Bland de många omskakande berättelserna finns den om 14-åriga Muna, som en dag lämnar värdfamiljens villa i skånska Broby och som fortfarande är försvunnen. Man får också lära känna Mohammed, som valde att leva på Londons gator när han hotades med utvisning till Afghanistan - efter att tidigare ha skickats iväg från Sverige.

Mikkelsen och Wagner berättar om den verklighet som många av de försvunna barnen hamnar i: droghandelsnätverk, prostitution och tvångsarbete, ofta genom regelrätt människohandel. Det är en internationell tillvaro, där ungdomarna flyter runt mellan länder i Europa, antingen ofrivilligt genom avvisning eller frivilligt för att undkomma värre öden.

De förlorade barnen är också en historia om de gode män och myndighetspersoner som hjälper till så gott de kan. Men så finns förstås också de mindre välvilliga, som får sin beskärda del i boken. Först de nonchalanta och ointresserade: polisen som inte tycker att man behöver efterlysa de försvunna och som i bästa fall uttalar sig cyniskt om situationen.

Det är rent plågsamt att ta del av hur Kristianstadspolisen helt enkelt struntar i att ta tag i fallet med somaliska Muna. De vill först inte ta emot någon anmälan, och när de väl gjort det så slarvar de bort den. Och medan polisen rycker på axlarna inför försvunna barn, läggs helt andra resurser på det som polisen i Malmö kallar ”illegalister”: personer som fått avslag på asylansökan och som håller sig undan avvisning. Både ointresset i det förra fallet, och klappjakten i det senare, bottnar i samma outtalade rasism.

Sedan finns också de öppet fientliga: Sverigedemokrater, Vellingemoderater och allehanda trångsynta medborgare som tror att nya flyktingboenden sänker värdet på villan. Men just i fallet Vellinge visar Mikkelsen och Wagner på betydelsen av personligt kurage. När kommunens ledande moderater flörtade med främlingsfientliga krafter och motsatte sig ett boende för flyktingbarn, ställde andra lokala moderater upp som gode män och visade på andra sätt praktisk solidaritet.

På samma sätt finns det myndighetsföreträdare som agerar helt olika. Många ansvariga på barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar (BUP) vägrar att samarbeta med poliser som jagar flyktingar. På BUP i Jönköping släppte dock ansvarig överläkare in polisen på själva kliniken för att hämta Ahmad, som omedelbart avvisades till Italien. Överläkaren påstod också att Ahmad ljugit om sin ålder. Att flyktingbarn överlag mörkar sin egentliga ålder är en myt som författarna vältaligt ifrågasätter, inte minst för att det helt enkelt inte går att säkert fastställa verklig biologisk ålder med de testmetoder som förekommit.

Det är gott nog att Mikkelsen och Wagner synliggör en grupp unga människor som mer än de flesta förtjänar vår uppmärksamhet. Men deras skildringar handlar också till stor del om betydelsen av personligt ansvar inom systemet. Även om riksdag och regering bestämmer de yttre ramarna genom lagar, förordningar och regleringsbrev, visar boken vilka följder besluten från enskilda individer har. Din chans att klara dig kvar innanför det europeiska fortet hänger till stor del på att du stöter på rätt handläggare, läkare eller polis.

Samuel Edquist