ÅSIKT

27 AUGUSTI; LARS NORÉN

En dikt ur Göran Greiders dagbok

Foto: BJÖRN ELGSTRAND
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Åsa Linderborg ringer.

Hon har läst Noréns dagbok – berättar

att han är mycket hatisk till mig på

flera ställen i den nya dagboken.

Jag är en dålig tänkare och en dålig poet.

Jag säger att Sture Bergwall borde få

recensera dagboken och vi skrattar.

Jag ser Lars Norén som en mycket isolerad,

extremt ensam människa

som inte talat politik med

någon vettig person på kanske trettio år:

en åskådare i en åskådardemokrati.

Pulserande inre – stillastående yttre.

Han liknar en spegelvänd högerextremist,

en ensam skrivbordskrigare framför datorn:

det är näthat han sysslar med fast det

är Bonniers som ger ut det.

Men när han inte hatar är hans språk

det vackraste jag känner till.

                  ■ ■ ■

Man kan göra makttestet på Norén:

Hur skulle världen se ut

om denne man hade oinskränkt makt?

Svar: Summariska rättegångar, förföljelser,

nycker som förintar en stad,

läger, utdelande av stora priser till

de mest följsamma.

Ömt stryker despoten med sin hand

över katten han håller i.

Lars Norén är en underbar spegel för vår tid!

Och jag vill inte slå sönder den.

Men jag vill se vad som finns

på spegelns baksida.

                  ■ ■ ■                   

Naturligtvis skriver han ett slags pornografi

för den kulturella medelklassen:

han är naken i en föraktlig värld.

Han är, och jag tror att han förstår det,

en av landets mest genuint

borgerliga människor; det är verkligen

klassens självhat han uttrycker.

Han liknar ett djur som ligger där

i väntan på dissekering:

Det som flyter ur hans öppnade ådror

är samhälle, samhälle, samhälle.

Det är samhället som teater.

                  ■ ■ ■                   

Mötte honom för några år

sedan på en gata på Östermalm.

Jag hälsade med ett leende och tänkte nästan

ropa maestro, men han stannade till

och såg plötsligt rädd och hjälplös ut.

Han såg väldigt designad ut.

Mycket pengar på honom.

Jag tror jag antecknade

något om detta möte någonstans.

Jag kände en så oerhört

stark sympati för honom!

                  ■ ■ ■                   

Med stor aptit läste jag hans

förra dagbok, nådiga luntan som den gotländske

taxichauffören som brukar köra honom

skrattande kallade den när

vi passerade Tingstäde och jag

undrade hur det såg ut i hans trädgård.

Den nya vägrar jag självklart att läsa

eftersom jag själv drabbas

av den norénska regimens nycker.

Mitt namn sitter nu på livstid i en cell

i den där stora fängelsebyggnaden,

den fjortonhundrasidiga boken,

där så många namn förnedras

och utsätts för skendränkningar.

                  ■ ■ ■                   

Lars Norén är, för mig, död,

han begravs ständigt,

men jag älskar denne döde man och är

alltid där på begravningen.

Göran Greider