ÅSIKT

5. Pennvässare

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Pennvässaren, eller ”pennformeraren” som magistern envisades att kalla den, satt  fastskruvad i katedern så man var tvungen att möta läraren med blicken innan udden skulle vässas.

Alltid lika pinsamt att att gå med ryggen vänd mot klassen och under några sekund av total uppmärksamhet dra runt veven till det sträva ljudet sssschiiischhhiiischiiiikschkschsssschhh.

Höra hur vässaren skalar ner pennan till en stump. Udden knäcks och man måste börja om.

Då var det tyst i klassrummen. Och varje pennvässning kändes som en Golgatavandring. Läraren utgick nämligen från att alla pennor som vässades, vässades i onödan. Av svepskäl.

Bordsmodellen var en bastant sak med justerskruv

för olika spetsbreddder. Man kunde välja vass eller trubbig. Jag valde alltid trubbig eftersom det lät som musik. Kärvt och irriterande molande, som en fendergitarr med mycket distorsion.

På vår pennvässare stod det ”Dahle 1948”. Herregud! tillverkad under kalla kriget. Och nu tillhör ljudet de utrotningshotade.

Mikael Strömberg

Upptäckt utdöende ljud – mejla oss!

  Musikern och journalisten Mikael Strömberg har börjat kartlägga ljud i vår närmiljö som riskerar att försvinna.

  Har du själv hört ett utrotningshotat ljud? Kanske spelat in det?

Mejla oss på utrotningshotadeljud@aftonbladet.se