ÅSIKT

Cancertaggen i eget temanummer

Tidskriften Hjärnstorm tar pulsen på kritiserad nikotinkälla: ciggen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

TIDSKRIFT Under 1900-talets första hälft var det vanligt att konstnärer, skådespelare och författare porträtterades med en cigarett i handen. Björn Larssons artikel Welcome to Marlboro country – fuck you, fuck you too i senaste numret (nr 117) av tidskriften Hjärnstorm, tema Cigarett, är illustrerad med en typisk bild av en rökande Moa Martinson, inåtvänd och blasé.

Trots att cigaretter numera bara är en cancerogen drog är det ett roligt tidskriftsnummer. Ciggen lever. Som i konstnären Oh-Seok Kwons samlade rökpauser i Moments (fimpar i märkta plastpåsar) Eller i Macarena Dusants Passager.

Björn Larsson menar dock att gesterna med cigaretten är performativa produkter av ett västerländskt kroppsspråkssystem, att elden var antikens symbol för liv, energi och kraft och att de intellektuella ville bli porträtterade som sanningssägare och ljusbärare.

Vete sjutton om han har rätt där. Ville dom inte åt dopaminkicken? Och samtidigt se coola ut?

Larsson ser dock samma koreo­grafiska grundpositioner inom filmen. Humphrey Bogarts cigg i mungipan, Rita Hayworths i det långa cigarettmunstycket och John Waynes manliga pinnar av märket Chesterfield, pekade  framåt-uppåt för att glöden symboliserade handling och driv.

Han konstaterar att det fortfarande röks oproportionerligt mycket i film. Robert Pattinsons rollfigur i Twilightfilmerna bolmar till exempel på ordentligt. Jag tolkar det som att han redan är 113 år och odödlig. Men som sån är han väl den idealiske ljusbäraren åt Marlboro?