ÅSIKT

Svoboda luktar fascism

Carl Bildt går i god för partiet som vill kriminalisera homosexualitet och återinföra kärnvapen

Svoboda-anhängare under en protestmarsch i Kiev 2013. Foto: AP
Svoboda-anhängare under en protestmarsch i Kiev 2013. Foto: AP
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Oleh Tyahnybok, ledare för Svoboda. Foto: AP
Oleh Tyahnybok, ledare för Svoboda. Foto: AP

Är det ukrainska partiet Svoboda ”högernationellt” eller står det för en klassisk fascistisk ideologi? I de generellt okritiska reportagen från Kiev verkar ingen bry sig om det demokratiska finliret.

Inte heller utrikesminister Carl Bildt verkar bekymra sig, om man får tro en intervju med honom i P1 på torsdagsmorgonen. Han går i god för att de personer från Svoboda som han mött är ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”. Förmodligen har den stressade Bildt aldrig hunnit ta del av deras partiprogram. Det finns annars att studera för alla intresserade och den som inte tycker att det luktar fascism måste betecknas som idéhistorisk analfabet.

Programmet handlar först om utrensningar. Gamla ”KGB-agenter” ska bort och unga ukrainare ska in. Sen ska ”ukrainofobin” kriminaliseras och äkta nationalitet anges i pass och andra personliga dokument. Alla medborgare ska fritt få bära vapen.

Ett program för ”nationens reproduktiva hälsa” ska genomföras och i det ingår förbud mot aborter utom av medicinska skäl eller vid våldtäkt (om den fastställts av domstol). Barnafödande i nationens tjänst ska premieras och den familj som har fem barn ska få gratis bostad. Utlänningar ska inte få adoptera ukrainska barn.

Främjande av droger och ”sexuella perversioner” (läs homosexualitet) ska kriminaliseras.

Den som fötts i landet av utländska föräldrar kan som myndig bli medborgare i Ukraina men först efter språktest och kunskap om Ukrainas historia, den historia som i sina huvuddrag ska fastslås i konstitutionen. I det sammanhanget måste man också hedra de organisationer (OUN och UPA) som under olika skeden under 1930- och 40-talet slagits mot ömsom ryssar, tyskar, polacker eller judar.

Det nationella språket ska främjas och 78 procent av allt medieutrymme måste vara på ukrainska. Det är också det enda språk som ska få talas på statliga arbetsplatser. Utbildning på alla nivåer måste ske på ukrainska om det inte handlar om ren språkundervisning. Skattepengar får inte användas för läromedel på främmande språk.

Ukraina bör enligt Svoboda avbryta sitt deltagande i det europeiska samarbete inom högre utbildning som kallas Bolognaprocessen. Den som trott att partiet tillhör den så kallade europavänliga delen av demonstranterna på Majdan har alltså helt fel. EU nämns över huvud taget inte i partiprogrammet. Att man vill närma sig Nato och återupprätta Ukraina som en kärnvapenmakt är däremot inte så förvånande.

Det finns förstås en hel del populistiskt allmängods i det mångordiga manifestet men de punkter som redan nämnts är kanske tillräckliga för att visa att Svoboda inte är den idealiska partnern i en regering som säger sig stå för europeiska och liberala värden.

Men nu har man bokstavligen slagit sig fram till maktens boningar och kan stoltsera med flera ministerposter plus riksåklagarämbetet. Ingen dålig prestation av ett parti som ingen anständig politiker för ett halvår sedan ville ta i ens med tång.