ÅSIKT

”SVT urholkar yttrandefriheten”

Stefan Jarl om sin livsfarliga film Godheten

”Godheten – om förlusten av det gemensamma”. Foto: Ditte Lundberg
”Godheten – om förlusten av det gemensamma”. Foto: Ditte Lundberg
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

SVT har köpt visningsrätten till min film Godheten - om förlusten av det gemensamma. Men SVT vill inte visa den före valet då den är ”systemkritisk”.

Som upphovsman har jag inte fått ta del av detta beslut, trots upprepade uppmaningar via mejl, utan bara fått information genom SVT:s pressmeddelanden. I ett av dessa pressmeddelanden säger man att SVT:s pressetiska råd fattat beslutet. När jag bett om uppgifter vilka som sitter i detta ”råd” så har jag heller inte fått något svar. Absurt nog ringer samhällsredaktionen i Göteborg på SVT till mig och frågar om jag vet vilka som utgör detta ”råd”.

Via omvägar har jag fått veta att filmen inte heller efter valet kommer att visas i någon av SVT:s ordinarie kanaler, utan sent i oktober i Kunskapskanalen. Kunskapskanalen har en liten publik jämfört med kanal 1 och 2. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Godheten måste anses vara den farligaste film som någonsin gjorts i Sverige – och som publiken därför måste skyddas ifrån.

Kampen om yttrandefrihet har utkämpats i det ena århundradet efter det andra och den måste alltfort försvaras. När vi för fyrtio år sedan startade Folkets Bio var det just för att yttrandefriheten inom filmens område var starkt hotad.

Det är inget mot vad den är i dag.

En förutsättning för utveckling är att åsikter och värderingar kan brytas mot varandra”, skriver Nils Funcke som är ledamot av Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp. Han fortsätter: ”Invanda kunskaper och etablerade sanningar måste utmanas av nya rön. När ’sanningar’ övergår till att bli trossatser och skyddas från att bli ifrågasatta berövas mänskligheten ny kunskap.”

När yttrandefriheten ockuperas av olika intressen och viktiga fakta undanhålls medborgarna hotas hela samhällsbygget. ”Nya rön och upptäckter om samband och orsaker ger nya möjligheter att bota och lindra, fördela och omfördela, förstå och dra slutsatser”, menar Funcke. Det går inte att bara rycka på axlarna och tänka att, ja, det där ingreppet var väl ändå inte så farligt…

Programdirektören på SVT, Robert Olsson, skriver i Dagens Nyheter att journalistiken i vår tid befinner sig ”i en ny fas, den femte” i historien. Därför har ”SVT i kretsen av de ansvariga utgivarna som ansvarar för nyhets- och samhällsprogrammen intensifierat diskussionerna kring begreppen relevans och opartiskhet”. Ordet relevans gör mig förskräckt. Relevans för vem? För vilka ska programmen i SVT vara relevanta ”i denna nya femte fas”?

Jag har rest runt riket med Godheten och mött utsålda hus och en entusiastisk och engagerad publik. Filmen har fått en egen sida på Facebook där nära 7 000 besökare kräver att filmen visas. En rad debatter och kampanjer har arrangerats med filmen som hjälp. Med detta vill jag bara ha sagt att filmen i allra högsta grad är relevant för ett stort antal människor. Den fyller uppenbarligen ett behov.

Den snabba förvandling vårt land genomgått de senaste åren engagerar gemene man. Denna vitala debatt är nödvändig för vår demokrati och jag blir rädd när kommunikationsexperten Olsson talar om ”relevans”. Filmen har relevans för de människor jag mött men kanske inte för dem filmen riktar kritik mot: girigbukarna, bonusfrossarna, finansstollarna, riskkapitalistspekulanterna, bankdirektörerna … Betyder relevans helt enkelt att maktelitens strukturer går fria när SVT får bestämma hur gränserna för yttrandefriheten ska dras? Vems ärenden går i så fall SVT? 

1748 arresterades filosofen Diderot för sin skrift Brev om de blinda till nytta för de seende. Det kunde varit titeln på min film: ”Film om de blinda till nytta för de seende”. Diderot kastades i Vincennesfängelset och fick sitta i ensamcell. Nuförtiden, ”i den femte fasen”, sköter SVT yttrandefriheten med andra medel.

Stefan Jarl