ÅSIKT

Mannen som älskade alldeles för mycket

Trude Marsteins bok en roman om en självgod man som är sin egen katastrof

Trude Marstein.
Trude Marstein.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det finns en försåtlighet i norska Trude Marsteins roman Hem till mig, hennes tredje som är översatt till svenska. Det är en roman om en man som heter Ove, allmänpraktiserande läkare och med ett vad många skulle kalla rikt kärleksliv. Läsaren får följa hans eskapader från 1978 till 2010, men som nedslag i olika årtal, 1978, 1983, 1991, 1994, 2004 och 2010. När hans berättelse börjar, för det är just hans historia, är han knappt 30, när vi lämnar honom 61, på väg in i pensionsåldern.

I varje avsnitt har han en ny kvinna, med ett undantag betydligt yngre än han själv. Han hinner få tre barn med två kvinnor, en hund och slutligen en katt. Han faller handlöst för en servitris, en skådespelerska, en ensamstående ung mor, en kollega på praktiken och till slut en datanörd. På vägen förlorar han sin familj med de två döttrarna, liksom den son han får med skådespelerskan blir ett faderskap på halvtid.

Det går att läsa romanen en bra bit innan man börjar ana att allt inte riktigt är som det ska. Berättarperspektivet är konsekvent Oves, alla repliker eller skildringar av vad som händer och har hänt presenteras genom honom utan att läsaren får tillträde till någon av kvinnornas tankar eller syn på sakernas tillstånd. Det är här det försåtliga kommer in. Ove tror nämligen att han gör allt rätt, att han är en god far, en bra älskare och en utmärkt lyssnare.

Vartefter så framträder en man som helt enkelt är självgod, tämligen okänslig inför vad han ställer till med och nästan enbart är intresserad av vad kvinnorna kan göra för honom. Han älskar för mycket, allra mest sig själv. Den vanligaste repliken han fäller när någon av hans kvinnor försöker påpeka något är ”Jag fattar”. Det är just det han inte gör. Det tar över 300 sidor innan han gråter för första gången, och då inte över någon av de kvinnor han har sårat, eller över de barn han förlorat kontakten med, utan av meddelandet om att hans hund Solo har dött. Ove är helt enkelt en bildskön, ytlig, okänslig och sexfixerad man som aldrig riktigt växer upp, en man som man skulle vilja ha en diagnos på. För det är verkligen, som titeln säger, hem till sig, inte någon annan han vill.

Språket är förvisso begränsat till Oves värld, men Marstein ger det ett flyt och ett tempo som gör skildringen oavbrutet spännande. Bilden av denne man havererar långsamt och man väntar på den stora katastrofen, som naturligtvis inte infinner sig, eftersom Ove är sin alldeles egna katastrof.

FAKTA

ROMAN

Hem till mig

Trude Marstein

Övers. Lotta Eklund

Albert Bonniers förlag