Kultur

Därför anmäler vi Sommar i P1

Athena Farrokhzad, Maja Karlsson och Ylva Karlsson om hetsen från höger och prinsessans propaganda för strukturellt våld

Omdebatterad Sommarpratet fick mycket stark kritik av borgerliga ledarsidor och politiker. Foto: Vilhelm Stokstad/TT.
Omdebatterad Sommarpratet fick mycket stark kritik av borgerliga ledarsidor och politiker. Foto: Vilhelm Stokstad/TT.
von Bayern. Foto: Lotte Fernvall.
von Bayern. Foto: Lotte Fernvall.

Vad är det här för tid när indignation över en trettiofem år gammal Ebba Grön-klassiker nästan är brottsligt, eftersom det förleder uppmärksamhet från ett samtal om verklig grymhet?

Så skrev inte den tyske poeten och dramatikern Bertolt Brecht i en dikt på trettiotalet. Men hade han levt i Sverige 2014 hade han kanske twittrat något liknande, apropå högerns hatkampanj som följde på vårt sommarprogram.

Sedan det sändes den 21 juli har vi mottagit tusentals tackbrev från lyssnare, som berättar om sina upplevelser av vår politiska samtid. De är lärare från Göteborg, skogsarbetare från Sollefteå, pensionärer i Motala, arbetslösa och utförsäkrade i storstäder och bruksorter, de jobbar inom vården, är studenter, akademiker och kulturarbetare. Det som förenar dem är sorgen och ilskan över att leva i en värld som har allt mindre gemensamt med deras drömmar, och viljan att organisera sig mot rasism, fascism, patriarkat och klassamhälle. Att de hör av sig till oss beror inte på att vårt program ger uttryck för något spektakulärt. Tvärtom är de förvånade över att analyser som tillhör deras vardag för en gångs skull ges utrymme i en bred medial offentlighet. Att landets samlade ledarskribenter avfärdar deras kamp för en värld utan exploatering och kallar den extremism är ett allvarligt demokratiproblem.

I programmet pratar vi om Israels pågående massaker i Gaza, som hittills har kostat fler än 1300 människor livet. Högern svarar: Vi vägrar betala tv-licens om detta ska sägas i public service.

Vi sjunger om att klassklyftorna växer, att en värld där vi ger efter förmåga och får efter behov är möjlig.

Högern svarar: Vill ni ha det som i Sovjet?

Vi ber lyssnarna göra allt som står i deras makt för att bekämpa EU:s dödliga migrationspolitik.

Högern svarar: Det är ett större brott att försöka ta sig över en mur om man fruktar för sitt liv, än att bygga en på jakt efter profit.

Vi berättar om det våld som utgör vardagen för oss som kvinnor och queers.

Högern svarar: Ni ska vara tacksamma över rösträtt, RUT-avdrag och frånvaron av offentlig stening.

Dessa reaktioner är inte bara osmakliga, de utgör en strategi. Med undantag för ett sjätte jobbskatteavdrag lever högern i Sverige redan i sin utopi. Liberala och konservativa politiker och debattörer har därför en huvudsaklig – och välavlönad – uppgift: att systematiskt och koordinerat propagera för status quo, smutskasta varje tillstymmelse till kritik och framställa alla alternativ till den rådande ordningen som totalitära våldsfantasier. På en avgörande punkt överglänser högern alltså vida vänstern: PR. De gör ett strålande jobb med att gång på gång avleda fokus från det våld som kapitalismen utgör och försöker i stället få oss att tro att vi lever i den bästa av möjliga världar.

När författaren och ”prinsessan” Anna von Bayerns program sändes en vecka efter vårt fick nyliberalismen ytterligare ett affischnamn i P1:s laguppställning: Hon hetsade mot skatt, förordade ett samhälle med ojämlik inkomstfördelning, ifrågasatte aborträtten och pratade om invandring som ett problem. Vi har nu gjort en anmälan till Granskningsnämnden för att få det prövat huruvida denna retorik, som förordar strukturellt våld, strider mot sändningstillståndet.

Oavsett vem som sommarpratar för dagen mobiliserar sig människor runt om i landet för att utmana högerns hegemoni. Eller med den svenske poeten Lars Forssells ord: ”Jag hör röster som säger: den kommer aldrig / och andra öron hör den ständigt banka på dörren / Revolten kommer. Av nödvändighet. Den ger inga odds // Jag ser somliga plantera tulipanrosor under solen / Under månen smyger andra fram och skär ner dem / Framtiden odlas inte i rabatter! // Det finns inga skäl för optimism / Det finns inga skäl för pessimism / Det finns skäl för revolution // Vi har inget behov av muntra profetior / Vi har inget behov av undergångsvisioner / Vi har behov av bröd”.

Athena Farrokhzad, Maja Karlsson, Ylva Karlsson