ÅSIKT

Dofterna försvann med de gamla apoteken

En gång mystiska inrättningar – nu farmaceutiska fiender

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

En gång i världen var apoteken mystiska inrättningar som sålde preparat som opiumkakor, Hoffmans hjärtstyrkande, Hedbergs pulver och Doktor Thielemanns droppar. Många mediciner tillverkades på plats; doften av sennabaljor, tissla-tassla och lakritsrot stod tät bakom mahognydiskarna.

För fem år sedan privatiserades de svenska apoteken. Syftet med reformen sägs ha varit  att öka tillgängligheten. Och mycket riktigt har det öppnats 330 stycken nya apotek – i storstäderna.

Marknadens osynliga hand drämde alltså till med sedvanlig precision: I stället för ett apotek fanns det plötsligt fyra stycken inom hundra meters avstånd från vår tunnelbanestation på Söder. Två fick klappa igen inom ett år, det tredje byter ständigt ägare.

Trots flera lokaler och ökade öppettider har det blivit svårare att få tag på ovanliga mediciner när apoteken ska konkurrera i stället för samarbeta. Pensionärsorganisationerna klagar, personalen klagar och experterna är överens om att reformen är en succé.

I en liten trevlig bok, Doften av apotek, berättar farmaceuter på olika nivåer sina minnen från arbetslivet. Boken är utgiven av Arbetets museum i Norrköping i samarbete med den på många sätt beundransvärda organisationen Liv i Sverige, som ger ut böcker under devisen ”Varje liv är värt att skildra”. I Liv i Sveriges böcker är det inte yrkesförfattare utan dragspelare, Amazonraggare, renskötare, Sophiasystrar och stuveriarbetare som har ordet.

Liv i Sveriges böcker brukar vara intressanta, även om det lätt blir en smula beskedligt när en människa ska sammanfatta 40 års yrkesliv på ett par sidor: ”trevliga arbetskamrater och många glada minnen”.

Doften av apotek är inget undantag. Livliga skildringar av hur det var att som ung nyutexaminerad kvinna försöka hitta sin plats i hierarkin. Farmaceutyrket har ju bytt kön: Ännu på 40-talet ville många kunder bara låta sig betjänas av män. I dag är manliga receptarier lika sällsynta bakom apoteksdisken som kvinnor i börsnoterade bolagsstyrelser.

Dofterna är borta, lokalerna är fler och det är öppet längre på helgerna. Men bara på en handfull apotek är öppettiderna lika generösa som de som Collegium medicum föreskrev år 1688: ”Natt och Dag. Söckn – Sön- eller Helgedag, emot Hög och Låg altijd lijka”.

FAKTA

Kulturhistoria

Doften av apotek – 22 berättelser

om en bransch i förvandling

Red. Johanna Övling & Ingrid Jacobsson

Premiss förlag