ÅSIKT

Michel Houellebecq lämnar Paris

Ställer in pr-turnén för nya provokativa romanen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I onsdags kom Frankrikes mest översatta samtida författare och litterära enfant terrible Michel Houellebecq ut med romanen Soumission (Underkastelse).

Ett fiktivt nedslag i Frankrike efter presidentvalet 2022, då en muslimsk president börjar införa moderata islamska lagar.

”Houellebecq gör för första gången plats för Nationella Frontens idéer hos den intellektuella eliten. Han erbjuder Marine Le Pen en uppvärmd stol på Café de Flores”, skrev Libérations litteraturkritiker Laurent Joffrin.

I sina tidigare romaner har Houellebecq retat upp både höger, vänster och feminister och har vid ett tillfälle sagt att islam är den dummaste religionen av alla.

Något försvarstal eller klargörande inför det nya boksläppet kom dock inte: ”Jag tror inte att Le Pen behöver min hjälp och jag tror inte att skönlitteratur förändrar världen, det kan essäer och manifest göra, inte romaner”, förklarade Houellebecq i fransk tv i tisdags.

Han vägrade fälla några moraliska omdömen om ett tänkbart islamiserat framtidsfrankrike, och nöjde sig med att konstatera att ateismen spelat ut sin roll och att religionen är på väg tillbaka.

Sen hände det som Houellebecq i sina mest likgiltigt dystopiska stunder rimligen inte haft fantasi nog att författa. Terrorattentatet på Charlie Hebdos redaktion krävde tolv människors liv. Satirtidningens senaste nummer som släpptes samma dag pryddes av en karikatyr av honom själv.

På torsdagen ställdes pr-turnén för hans roman in.

Förlaget Flammarion meddelar att Houellebecq är djupt skakad efter att vännen Bernard Maris, ekonom och författare som samarbetade med Charlie Hebdo, dödades i attentatet.

Houellebecq har nu lämnat Paris för att vila upp sig på annan ort.

Det intellektuella Frankrikes reaktioner på terrorattentatet har hittills så gott som uteslutande handlat om mordförsöket på det fria ordet. När svallvågorna lagt sig lär den avstannade debatten kring kulturpersonligheters eventuella ansvar ta ny fart.

Den här gången kommer den att tvingas föras med förtecken som världen hade kunnat vara utan.