ÅSIKT

Farligt, Mona Sahlin

Allt åt alla: Kampen mot ”våldsbejakande extremism” är ett hot mot demokratin

När organisationen Allt åt alla arrangerade en guidad bussresa till det rika Saltsjöbaden, ”överklassafari”, var det många som blev provocerade. Foto: TT/ANDERS WIKLUND
När organisationen Allt åt alla arrangerade en guidad bussresa till det rika Saltsjöbaden, ”överklassafari”, var det många som blev provocerade. Foto: TT/ANDERS WIKLUND
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

De senaste åren har vi i förbundet Allt åt alla rönt stor uppmärksamhet genom att i våra aktioner blanda humor med allvar.

Inte minst vår ”överklassafari” provocerade många, även om den väckte bifall hos desto fler. Genom att arrangera en guidad bussresa till det rika Saltsjöbaden kunde vi visa hur fattigdom beror på maktskillnader mellan klasser.

Vi kunde aldrig ana att en statlig myndighet skulle inleda ett utredningsarbete om våldsextremism där den här typen av samhällsaktioner skulle utmålas som samhällsfarliga.

Myndigheten heter Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism och har under Mona Sahlins ledning lanserat en ny utbildningssajt, Samtalskompassen. Med den ska allt från skolpersonal till fritidsledare utbildas i att upptäcka farliga åsikter hos ungdomar.

Där varnar man för Allt åt Alla.

Unga som visar intresse för oss eller våra åsikter ska först identifieras och därefter genom så kallade demokratiska samtal, inse att de håller på att bli våldsamma. Samma metoder ska användas mot IS. I sista instans står polisen beredd.

På Samtalskompassen varnar man för unga som försöker ”legitimera sina åsikter genom att peka på missförhållanden i samhället” samt använder ”konspirationsteorier” vilka utmålar grupper som ”kapitalister, invandrare” med flera till fiender. På så vis jämställs en nazistisk världsbild med klassanalys och kritik av sociala orättvisor.

Föga förvånande är överklassafarin det enda konkreta exempel som myndigheten ger på vår verksamhet.

Många experter gick tidigt ut och ­varnade för att regeringens arbete mot extremism skulle leda fel. Flera ledande forskare har hoppat av projektet och offentligt angripit dess ovetenskapliga ­utgångspunkter: att nazister, vänsterautonoma och jihadister klumpas samman (DN Debatt 15 dec -13).

Dessutom antogs politiskt våld, helt felaktigt, vara ett ungdomsproblem. Annan kritik handlade om att de föreslagna insatserna inte bara riktas mot ungdomar som begått brott, utan även mot dem som råkar tycka fel. Brottsförebyggande rådet, som var föreslaget att samordna projektet, ville inte vara med.

Med en sådan utgångspunkt lär Mona Sahlins myndighet inte förhindra några våldsdåd. Däremot kan den användas till att angripa och isolera organisationer som arbetar för samhällsförändring.

Efter finanskraschen 2008 användes just denna strategi flitigt av den europeiska högern. Under samlingsbegreppet radikalisering kopplades protester mot den ekonomiska krisen godtyckligt samman med ökad homofobi, jihadistiska terrordåd och högerpopulistiska partier. Protesternas konkreta innehåll var ointressant.

När Allt åt alla engagerar människor mot chockhöjda hyror, reduceras det enligt denna modell till ett sätt att skapa oroligheter. Det är bekvämt för politiker som hellre ringer polisen än ser ­sociala rörelser växa fram.

En stat som vill försvara demokratin, vilket påstås vara själva syftet med den här satsningen, måste ställa sig frågan: Vad är den största faran för demokratin – att unga människor organiserar sig och försöker förbättra sina livsbetingelser eller att de blir passiva ­medborgare som accepterar vilka sociala ­försämringar som helst?

Förutom överklassafarin nämns också vårt arbete mot högerextremism. Det påstås, utan belägg, att vi i det arbetet använder våld. Det stämmer inte.

De senaste åren har vi både buat åt Sverigedemokrater och kastat vattenballonger på Svenskarnas Parti (”Vattenkrig mot raskrig”). Vi menar att civil olydnad för att blockera fascistiska torgmöten är ett legitimt sätt att konkretisera yttrandefriheten.

Men det mesta av vårt arbete sker dock på vardaglig basis.

Vi har haft en kampanj för ”Grannsamverkan mot nazism” för att få bort nazistiskt material i folks närområde. Vi har ett bra samarbete med olika lokala stadsdelsgrupper som Linje 17 i Kärrtorp.

Inget av det inbegriper våld. Våra metoder är väl förankrade över landet och delas av många långt utanför vänstern. Om det föranlett svartlistningen är den lika mycket riktad mot hela den antirasistiska rörelsen som mot oss.

Till stora delar framstår Samtalskompassen som slarvig. En 21-årig ”avhoppare” från vänstern berättar om när hon demonstrerade under EU-toppmötet i Göteborg 2001, då hon alltså skulle ha varit runt åtta år gammal. Det varnas för ­nazistorganisationer som inte funnits på flera år.

Mitt i allt detta nämns vi i samma ­andetag som Al Qaida.

Konsekvenserna kan bli allvarliga. Syftet är ju att hindra vår organisation från att verka öppet.

För oss i Allt åt alla har människors aktiva engagemang alltid varit måttstocken på vår framgång. Både våra mål och medel står i rak motsats till högerextrema diktatursträvanden. Den avgörande skillnaden ska alltså inte spela någon roll för de ungdomar som anges av sina lärare efter att ha demonstrerat mot Sverigedemokraterna. De kommer ändå att kallas till ”demokratiska samtal” och lära sig att deras samhällsengagemang i grunden är samma sak som stöd till IS.

Mona Sahlin kunde ha talat om våld men väljer våldsbejakande. Det senare har en mycket vidare betydelse än vad människor vanligen kallar våldsamt, men för ändå tankarna till våld. Med detta försåtliga nyspråk kan vi buntas ihop med nazister.

Som verktyg för att hindra terrorism är det en usel strategi, däremot fungerar det utmärkt till att attackera sociala rörelser.

Det om något är ett attentat mot ­demokratin och som ledare för ­denna myndighet har Mona Sahlin blivit en av Sveriges farligaste personer. Vi vill att Sahlin förklarar varför myndi­g­heter ska jaga ungdomar som är intresserade av Allt åt Alla. Om hon verkligen vill snacka om demokrati, står vi till förfogande.

Maja Dalskov
Agnes Stuber
Allt åt alla Stockholm