ÅSIKT

De vill störta Åkesson

Mathias Wåg: SDU backas upp av vitmakt-veteraner, utrensade toppnamn och tankesmedja med eget gruvbolag

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det här var nog inte den arbetsträning Jimmie Åkesson drömde om när han nu äntrar Sverigedemokraternas partiledarpost efter sin sjukskrivning för utbrändhet.

Han återvänder till en intern konflikt som riskerar att slita sönder partiet. Ändå måste det kännas märkligt bekant för honom och vikarierande partiledare Mattias Karlsson – det var nämligen så här de själva tog makten i partiet för tio år sedan.

Jimmie Åkesson började sin bana som ordförande i ungdomsförbundet, med Karlsson som sammansvuren ideolog.

Där fick de sin maktbas för att kunna ta över Skånedistriktet och sedan öppet utmana den så kallade bunkerfalangen om partiledarposten. Nu tio år senare gör Gustaf Kasselstrand samma sak. Först ta ungdomsförbundet, sedan placera sina personer i SD:s regionsavdelningar och ta över den viktiga lokalorganisationen i Stockholm genom en alternativ vallista.

Gustav Kasselstrand och William Hahne har med andra ord studerat patriarkerna väl; det är deras framgångsformel som de nu försöker göra till sin.

Sverigedemokraterna har i över tio års tid haft två konkurrerande falanger, två olika fraktioner med olika ideologisk grundsyn. Den skånska missnöjespopulismen, nära inspirerad av Dansk folkepartis framgångar, mot Stockholms och Göteborgs etniskt betonade nationalism med ett historiskt brunt arv: Åkessons De fyras gäng mot Bunkern; socialkonservatism mot etnonationalism. På ena sidan de som vill bli ett mittenparti – ”varken vänster eller höger” – motsvarande de andra skandinaviska ländernas högerpopulistiska partier. På den andra sidan de som vill vara ett nationalistiskt borgerligt parti på yttersta högerkanten, inspirerade av franska Front national.

Ungdomsförbundet har under Kasselstrand valt den senare linjen och inlett ett tätt samarbete med Front nationals ungdomsförbund – ett samarbete som höll på att kosta SD:s deras plats i EU-gruppen EFDD. Konflikten mellan ungdomsförbundet och moderpartiet var därför på väg att bli kritisk redan innan valet.

Den gången köpte Åkesson sig fred. Kasselstrand och Hahne anställdes på SD:s riksdagskansli för att arbeta med valrörelsen och fick frikostiga partibidrag till ungdomsorganisationen, mot att de lämnade sitt europeiska samarbete och rättade in sig i ledet. När valet var över och Åkesson frånvarande blossade konflikten upp igen – SDU-falangen började flytta fram sina positioner.

Den här gången är dock inte ungdomsförbundet ensamma om att utmana partiledningen; de har allierade och stöd utifrån. SD har under åren uteslutit så många att diasporan utanför partiet nu blivit en maktfaktor i sig. Man samlas i andra projekt och väntar på att ta revansch.

När SD nu hotar med storutrensning görs det med motiveringen att man måste få bukt med neofascismen i partiet. Tidningen Expo avslöjade att Mattias Karlsson till och med vänt sig till dem och bett om hjälp för att spåra en infiltration av neofascistiska ”identitärer” i partiet.

Vilka är då neofascisterna och identitärerna? Båda beteckningarna syftar på de grupperingar som inspireras av den franska ideologiska strömningen nouvelle droite, Den nya högern.

Nya högern uppkom som en reaktion på 68-vänstern, men hämtade även sin inspiration från dem – då framför allt Antonio Gramscis teorier om kulturell hegemoni. Nouvelle droite försökte ge den fascistiska idétraditionen ett ansiktslyft genom att plocka fram de filosofer och tänkare som rörde sig utanför de belastade historiska fascistpartierna men som delade deras motstånd mot marxism, liberalism, egalitarism och jämlikhet. En slags kulturfascistisk strömning som inspirerade men också polemiserade mot partifascismen.

Radikalkonservativa tänkare som Carl Schmitt, Ernst Jünger, Oswald Spengler och traditionalistiska filosofer som René Guénon och Julius Evola. Nypaketerade och uppdaterade genom Alain de Benoist, Guillaume Faye och Aleksandr Dugin.

Historiker och fascismforskare som Roger Griffin har kommit att beteckna den nya högern som neofascism – medan de själva på senare tid har valt att börja använda beteckningen identitärer. Inspirerade av Gramsci ser identitärerna kulturkampen som den främsta politiska arenan. Först genom att nå en kulturell hegemoni – påverka vad som ses om sunt förnuft och allmänt accepterade värderingar – kan man utmana den politiska makten. Därför har identitärerna främst verkat genom tankesmedjor, seminarier, kulturfestivaler, spektakulära symboliska aktioner. Och infiltration av andra nationalistiska organisationer, vilket har betydelse för den kris och strid som rasar inom Sverigedemokraterna.

Sverige har en liten men livaktig identitär rörelse, som internationellt spelar en viktig roll.

Tankesmedjan och bloggportalen Motpol har lyckats samla flera veteraner från vitmaktrörelsen och utrensade toppnamn från Sverigedemokraterna under sitt paraply.

Genom sitt bokförlag Arktos har de varit ensamma på den internationella engelskspråkiga marknaden om att publicera översättningar av Evola, de Benoist, Faye och Dugin. De har öppnat ett huvudkontor i Budapest och har ett eget gruvbolag, Wiking mineral, som ekonomiskt stöd i ryggen.

I Wiking mineral löper Sverigedemokraternas bunkerfalang och identitärerna samman - bland ägare och investerare återfinns de uteslutna och uteslutningshotade sverigedemokraterna tillsammans med alla de ledande identitära personerna.

Aktiebolaget som ägnar sig åt gruvprojektering grundades av den svensk-tyska identitären Patrik Brinkmann. De bedriver nu gruvprojekten Vindfall utanför Gävle och Gladhammar i Västervik. Fd arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin satt tidigare i bolagets styrelse, innan Brinkmann släppte in den identitära kretsen att driva bolaget. Daniel Friberg, som är VD för Arktos och leder Motpol, är Wiking Minerals styrelseordförande.

Den inre kretsen bakom Motpol har en lång historia inom svensk nutidsfascism, och har verkat såväl inom Svenska motståndsrörelsen som Nationaldemokraterna. Motpol driver det wikipedialiknande uppslagsverket Metapedia och webbcommunityt Nordisk.nu.De har fått in sina kulturskribenter i andra tidningar på yttersta högerkanten, som Nationell idag, Nya tider och Fria tider – men även fått in artiklar i finhögerns salonger, som Axess magasin. Identitära artiklar har på senare tid även börjat dyka upp Sverigedemokraternas tidning Samtiden.

Den aktivistiska grenen av den svenska identitära rörelsen är organisationen Nordisk ungdom, en utbrytning ur Nationaldemokraterna. Organisationen har gjort sig känd genom spektakulära aktioner som fått stor spridning på Youtube. Deras medlemmar har dykt upp både på nationalistiska kravaller i Polen och besökt högerextrema gatustyrkor under Maidanprotesterna i Ukraina.

Med SD:s valframgångar har både Motpol och Nordisk ungdom satsat på att försöka influera partiet och stödja ungdomsförbundets maktaspirationer inom partiet. De har försökt utnyttja att SD som parti saknar ett eget forum för idédebatt och ideologisk diskussion.

När partiet Nationaldemokraterna lade ner sin verksamhet förra året tog Motpol och Nordisk ungdom över deras veckotidning, Nationell idag – den första nationella tidning som lyckades få presstöd. Tidningen stöptes om till ”oberoende sverigedemokratisk”, med uteslutna sverigedemokraten Patrik Ehn som chefredaktör.

Nordisk ungdom har gått ett steg längre och försökt dubbelorganisera sig i SDU.

Det är denna överlappning mellan den identitära neofascistiska rörelsen och SDU som partiledningen har börjat utreda. Gustav Kasselstrand och William Hahne är inte dubbelorganiserade, men de är sprungna ur bunkerfalangen och har skolats av många av dem som genom åren uteslutits, varav Patrik Ehn kanske är den viktigaste. På så vis finns det en koppling.

Neofascismen och identitärerna har därmed blivit det perfekta slagträet för Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson i den interna maktkampen.

Nu kan partiledningen använda partiets policy om ”nolltolerans mot rasism” och neofascism mot den interna oppositionen som nu försöker ta över parti-organisationen.

Kasselstrand och Hahne har i partistriden otvetydigt fått eldunderstöd av Motpol och Nordisk ungdom. Även om de två ledarna för SDU alltså själva undvikit närmare kontakt har kretsen runt dem haft sådana kopplingar. Nu riskerar ett tjugotal personer att uteslutas och fler ärenden kommer att följa.

Identitärerna vill gärna beskriva sig som högerns gramscianer. Av Sverigedemokraterna beskrivs de som högerns trotskister. Nu börjar utrensningarna.

Mathias Wåg

Journalist, Researchgruppen