ÅSIKT

Livs levande ”maskiner”

Cao Fei gör konst av monotont arbete

Cao Fei: ”Whose Utopia – My future is not a dream”, 2006.©cao fei
Cao Fei: ”Whose Utopia – My future is not a dream”, 2006.©cao fei
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

De sitter i trånga ­rader i en stor maskinhall. Några monterar små pilliga ­delar i glödlampor, andra packar travar med lysrör eller river upp pappkartonger, ­stoppar i en glödlampa och försluter igen. Gång efter gång, timme efter timme.

Sådant jag, naivt nog, inbillade mig sköttes av maskiner.

Man kan bara föreställa sig hur ögon och händer värker när de efter ett arbetspass sjunker ner på de britsar de kallar hem och kanske drar för ett skynke eller en pappkartong för att bli osynliga en stund.

Så ser det ut när den kinesiska konstnären Cao Fei stiger ned i produktionens källare i konstverket Whose Utopia, som visas på Moderna museet i Malmö inom ramen för utställningen The new human.

Man kan inte slita bort blicken.

Cao Fei låter arbetarna på Osrams fabrik i Pearl River Delta posera i sin arbetsmiljö, några dansar, några plinkar på en elgitarr, en äldre man gör ett slags moonwalk. Det är ­enkelt och effektivt; vi ser människor, individer, som gör maskiners jobb.

Ansiktena på dem som satt igång den dominoeffekt av låglönekonkurrens och ojämlikhet som fått världen att ­skälva.

I en annan video får de prata­. De är inte nöjda, många har bra utbildning, drömmer om mer än fabriken.

En dag, tänker jag, kommer de att ta strid för sina drömmar och få världen att luta åt ett annat håll.