ÅSIKT

Högt i tak för film

Båstad tar upp frågor som är lika aktuella idag

Stillbild från Madeline Andersons "Integration Report 1".
Stillbild från Madeline Andersons "Integration Report 1".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”När jag ser svarta ansikten och vita ansikten här tillsammans, som en flod, ser jag framtidens generation”, säger Martin Luther King när han håller tal inför en stor grupp medborgarrättsaktivister i USA. Året är 1960 och sit-ins, bojkotter och protester mot rasism har börjat.

Den som filmade var Madeline Anderson, en av de första afro-amerikanska kvinnliga regissörerna som gjorde dokumentärfilm om det politiska läget i USA, med vanligt folk i protest mot polisbrutalitet, långt före Black Power. ­Integration Report 1 heter denna svartvita dokumentär som tillsammans med Andersons färgfilm

I Am Somebody just visats på ­Lilla Filmfestivalen i Båstad. Festivalen har blivit en mötesplats för engagerad independentfilm med konstnärlig integritet, och Madeline Andersons filmer är en höjdpunkt med sin kraftfulla saklighet och intensitet.

Det oväntade är människornas okuvliga optimism och värdighet då, inför frågor som är lika aktuella i dag. I Am Somebody handlar om 400 afroamerikanska kvinn­liga sjukvårdares kamp för bättre lön och arbetsvillkor i USA 1969, och är den första 30-minuters­dokumentären av en afroamerikansk kvinna i filmhistorien.

Liten, men högt i tak, så kan man karakterisera Lilla Filmfestivalen i Båstad och dess biograf Scala. Festivalen, som firar tjugo år, är en inspirationskälla för oberoende svensk och internationell film.