ÅSIKT

Räkna med nakenchock om bröstprotesten fälls

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Femen-aktivisten Jenny Wenhammar åtalades för sin nakenprotest mot Pegida-rörelsen i Malmö februari. I dag frikändes hon.
Femen-aktivisten Jenny Wenhammar åtalades för sin nakenprotest mot Pegida-rörelsen i Malmö februari. I dag frikändes hon.

För två år sedan dömdes tre Femen-aktivister till fängelse i Tunisien. Deras brott var att barbröstade på gatan ha visat sitt stöd för en annan fängslad aktivist. De hade uppträtt oanständigt och brutit mot den allmänna moralen, menade domstolen.

Jaja, tänker ni. Moralpaniskt kvinnoförtryck i Nordafrika. Inget nytt under solen.

Nu sker det här också. I tisdags ställdes en skånsk Femen-aktivist inför rätta för förargelseväckande beteende för att barbröstad ha kastat rosor mot den muslimfientliga Pegida-rörelsens möte i Malmö i februari.

En mer harmlös aktion är ju nästan svår att föreställa sig. Men rättsväsendet går rakt i Femen-fällan. Åtalet avslöjar att inte bara välkänt kvinnoförtryckande regimer i andra länder utan även Sverige gör skillnad på kön. Ingen man skulle ju någonsin ha åtalats för att demonstrerat med bar överkropp.

Jag hoppas jag har fel, men det är svårt att inte se ingripandet mot Femen-aktivisten som en del i ett mönster, där polisen på eget bevåg har börjat införa en ny hårdare praxis i samband med demonstrationer. Man har i regel tidigare sett genom fingrarna med mindre störningar, som att folk skramlar med nycklar mot fascister, blåser i visselpipor, spelar musik eller slår på trummor. Det har varit en del av den svenska demonstrationskulturen, och en del i demonstranternas yttrandefrihet.

Herregud, när George Bush besökte EU-toppmötet i Göteborg 2001 drog hundratals personer ner byxorna på Drottningtorget och moonade mot det hotell där man trodde presidenten befann sig.

Den tiden är till ända, om uttrycket tillåts. Nu ska man snällt hålla tyst och tydligen behålla kläderna på kroppen också.

När Sverigedemokraterna höll valmöten i Malmö och Lund för ett år sedan varnades motdemonstrerande nyckelskramlare av polis på plats för att fortsätta, eftersom de då skulle begå brott.

Ett annat exempel är hur aktivisten Dror Feiler gripits för att inte ha åtlytt uppmaningen att sluta spela Pippi Långstrump på saxofon under en motdemonstration. Han dömdes senare till böter, inte för själva spelandet, utan för att inte ha åtlytt polisen.

Pippi på sax kan säkert vara en nog så skrämmande upplevelse, men lagbrott?

Polisens uppgift är att se till att demonstrationer kan äga rum. Och självklart kan det bli svårt när man har både demonstranter och motdemonstranter på plats – som båda har grundlagsskydd.

Men lösningen kan aldrig vara att ge den ena demonstrationen större rättigheter än den andra.

I all fall inte utan att vi i så fall först ändrar lagen. Men det kommer inte att ske. Ingen politiker vill vara den som föreslår formella inskränkningar i demonstrationsfriheten.

I stället smygs nu inskränkningarna fram i praxis.

Man kan bara hoppas att Malmö tingsrätt, som meddelar sin dom på tisdag, sätter stopp för den här senaste både löjeväckande och oroväckande offensiva niten från polis och åklagares sida.

I annat fall får vi nog tänka oss hela motdemonstrationer som klär av sig i framtiden i öppet lagtrots. För det här är inte Tunisien.