ÅSIKT

70-åringen som tackade för sig

Vad hände egentligen med Kjell Höglund?

I dag fyller musikern Kjell Höglund 70 år. Och nu är han klar med låtskrivandet, meddelar han i en ny radiodokumentär. Foto: Magnus Thorén
I dag fyller musikern Kjell Höglund 70 år. Och nu är han klar med låtskrivandet, meddelar han i en ny radiodokumentär. Foto: Magnus Thorén
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Nyligen passerade helgen vecka 48, och varje år vid den tiden lägger några bob hund-diggare ut videon där en hemmafest pågår i maklig takt. Utanför festen får någon en smäll, träden är kala, och sen börjar allt om. Folk som har lagom trevligt, eller ”super lite håglöst” som Kjell Höglund formulerar det i Man vänjer sig, låten som tar livets patetik oändligt mycket längre än Helgen v. 48.

Lilla livet pågår, men alltid någon annanstans. Jag har funderat på om det finns någon tröst i Höglunds utläggning där man går till jobbet och utför sysslor som gynnar någon annan, och följs av en helg där man kanske tar en promenad i parken och avslutar med att gråtrunka till en porrtidning. Det verkar inte så. Eller så finns trösten i ett egenvärde som förkunnas i refrängen: Man vänjer sig.

Man fortsätter ju.

Men inte Kjell Höglund, ska det visa sig. I Magnus Thoréns P4-dokumentär om artisten, berättar Höglund att det inte finns mer att hämta. Han är klar helt enkelt, och uttalar det med en visshet som är ovanlig. Den självklara kronologin är ju att Henke Larsson ändrar sig och vill spela i landslaget trots att han är 83 år gammal. Det enda som verkar provocera Höglund är att folk inte kan acceptera att han inte vill göra mer musik. ”Man måste ju för fan vara klar nån gång? Ska jag skriva hundra miljoner verser eller?”

Dokumentären behandlar den klassiska frågan: Vad hände egentligen med (insert valfritt namn)? Frågan är relevant. Höglund tillhör landets roligaste och mest originella låtskrivare, men omtalas sällan. För några år sedan ryktades det att han vinglade runt svinfull i Västerås. Dokumentären går i Searching for Sugarmans spår.

Och liksom filmen om Rodriguez är upplösningen odramatisk. Han har epilepsi (därav vinglandet) och vill bara lämnas ifred för att njuta av livet. Nu fyller han 70 år. Och det är inga problem. För ni vet, man måste vänja sig.

Fotnot: Ett liv är kort finns på SR Play.