ÅSIKT

Här är årets kulturkickar

Aftonbladets kritiker hissar och dissar 2015

Filmen ”Tjuvheder”, Roxane Gays ”Bad Feminist” och Michel Houellebecqs ”Underkastelse” var tre av årets kulturkickar.
Foto: TRIART/NADJA HALLSTRÖM, JAY GRABIEC, AP
Filmen ”Tjuvheder”, Roxane Gays ”Bad Feminist” och Michel Houellebecqs ”Underkastelse” var tre av årets kulturkickar.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ida Therén:

FEMINISM Rasifierade, icke-vita har länge osynliggjorts i den vita feminismen. 2015 kom en förändring i gång på allvar. Roxane Gays Bad feminist kom på svenska, Rummet-boken och antologin Svart kvinna släpptes. Idéerna om ”svart feminism” populariserades på riktigt i Sverige. Resultatet blir att polletten trillar ner hos fler: vitt är också är en färg.

TIDSKRIFT Det grymma svärdet fortsätter hugga mot åsiktstaket i vänsterdebatten. Redaktörerna lyckas hitta intressanta röster, andra än de vi annars får läsa i media. Personliga berättelser från vårdanställda, serietecknare och indie-kodare varvas med psykisk ohälsa, konst och andlighet. Feminism och hänsynslös kritik mot densamma varvas huller om buller. Jag älskar det.

DISS Ett barnhem för utvecklingsstörda barn. Barnen, fastlåsta i träbänkar. Potta under. Ylande, krängandes. Det händer just nu, i Ryssland. Där tre procent av befolkningen beräknas ha hiv. Och folk får ingen hjälp. Allt kommer från Vit feber av Jacek Hugo-Bader, en reportagebok full av fruktansvärda bilder, fastnitade i min hjärna. The horror.

Ulrika Stahre:

FILM Tjuvheder, en film som berömdes i alla tonarter och som var just så trovärdig som åtminstone jag vill att film ska vara. Ett välkommet alternativ till mainstreamfilm och tv-serier och en film som förmådde visa solidaritet med hemlösa och missbrukare, utan att för en sekund romantisera eller skandalisera.

TIDSKRIFT Glänta, som under det senaste året har avslutat sin stora satsning med tre temanummer om migration. En tidskrift som sätter inte bara Göteborg utan hela Tidskriftssverige på kartan. Eller om det är Glänta som är kartan, denna envisa legering av kultur, humaniora, kritik och politik.

DISS Årets mest deprimerande följetong har varit vad som ska hända med Arkdes, före detta Arkitekturmuseum, snart eventuellt ett centrum för gestaltad livsmiljö, eller om det är en filial till Moderna museet. Lång och idog misskötsel av myndighet lämnar oss nu utan samlande punkt för den viktigaste konstarten, demokratiskt sett: arkitekturen.

Göran Greider:

NATURVETENSKAP Att Stephen Hawkings dök upp i Stockholm i sensomras räknar jag i sig som en stor händelse. Får känslan av att ett nytt intresse för naturvetenskap är på gång – Karin Bojs Augustpris är ett tecken. Och säga vad man vill om David Lagercrantz Stieg Larssonbok: Där finns spännande naturvetenskap.

BOK Roland Paulsens Vi bara lyder betraktar jag som en smått mirakulös hybrid: Systemkritik där en litterär penna löder samman forskning, egen livshistoria och reportage från en människofientlig byråkrati. Jag grät ibland av skratt när jag läste boken.

DISS Kultursidorna var svaga i år. Oftast drar det genom dem enbart enorma känslosvall som först tycks lysa upp frågor men som egentligen lämnar dem ödelagda, vare sig det gäller flyktingfrågor, kulturmän eller identitetspolitik. En smula svalkande likgiltighet och tung, klassisk maktkritik skulle göra kultursidorna gott.

Jack Hildén:

TEATER Främlingen. Jonas Nilsson stod för regi, dramatisering, kostym och scenografi på Skärholmens scen. Han spelade också enda rollen, som Meursault. Camus klassiker från 1942 var lätt att känna igen, samtidigt helt och hållet egen, med en sandlåda på scen och tonerna av Edith Piafs Non je ne regrette rien.

MUSIK Iiris Viljanen. Något hände under sensommaren. Plötsligt var indiebandet Vasas flora & fauna något som till och med spelades på fester, och folk dansade vaggande till deras melankoliska och textrika pop. Under oklara former lämnade Iiris Viljanen bandet när det var som störst, och släppte i stället singeln Årstavikens strand under eget namn. Hon tog med sig det bästa.

DISS Kritiken mot SVT:s Boys. Som i förlängningen gestaltade hur dålig kritik fungerar i allmänhet. En vägran att acceptera ett verk för vad det är, och en antydan om att ett visst tema konkurrerar ut alla andra teman. Nöjesguiden tog i vanlig ordning hyckleriet och slapp­heten längst genom att publicera en chatt om hur otidsenlig serien är, där skribenterna tillhör den ängsliga publik som serien riktar sig till.

Claes Wahlin:

MUSIK Årets kick stod Martin Fröst för, som med sitt program Genesis på Stockholm konserthus visade hur klassisk musik kan sättas i scen i konkurrens med vilken annan scenkonst som helst.

TEATER Kicken kom i Århus, där Robert Lepage gästade med sin senaste soloshow 887. Minnet, mobilen och den moderna politiska historien för minoriteten québécois blev en lika storslagen som intagande teaterupplevelse.

DISS En dag hoppas man att de så kallade kulturdebatterna ska tillföra något. Men varje år blir det nya lågvattenmärken.

Mikaela Blomqvist:

TEATER Där den göteborgska institutionsteatern sällan är mer än ok, och allt som oftast inte är det, är Masthuggsteatern desto mer pålitlig. I den danska pjäsen Schaktet som spelades under hösten, i regi och översättning av Anna Sjövall, dissekerades lekfullt nynazismens, liksom teaterns, inre mekanismer.

FÖLJETONG Sedan cancerbeskedet hösten 2014 publicerar Jenny Diski månatligen självbiografiska essäer i London Review of Books. Sjukdomen fungerar som ram men fokus är Diskis sena tonår, vilka hon tillbringade som inneboende hos en lika generös som krävande Doris Lessing. Det är stilistiskt fulländat skvaller.

DISS Morrissey, List of the lost. Att en avdankad popstjärna skriver en absurt dålig spök- kriminal- och sportroman fylld av långdragna resonemang kring djurrätt, brittiska kungafamiljen, och mäns kroppar kan framstå som en marginell företeelse, men för oss som har hans namn tatuerat i versaler över halva armen är det outhärdligt pinsamt.

Malin Krutmeijer:

FILM Mad Max Fury road. George Miller återvände till Mad Max med ett sprakande actionfyrverkeri och brände gummi som aldrig förr. Tillsammans med feministhjälten Imperator Furiosa stormade Max Rockatansky in i samtiden och bekämpade onda män av nazist/kapitalist/militant islamist-typ. Scifi-burlesken lever!

FILM Moln över Sils Maria. En av Olivier Assayas bästa filmer: ett elegant och intelligent drama om ålder, smak, film- och teaterbranschen. Bland vackra alper stångas Juliette Binoches berömda skådespelare med sin unga amerikanska assistent, spelad av en kongenialt castad Kristen Stewart. Magnetiskt.

DISS Zlatan Ibrahimovic Pour homme. Zlatan är Zlatan: hans talang, humor och eld är mäktig. Från Malmö, där folk i allmänhet faktiskt tar i lite på parfymfronten. Bor i Paris, parfymernas Mecka. Och vad ger han oss för doft? Trevlig duschtvål. Sällan har jag blivit så besviken.

Amelie Björck:

DIKT I en era av melodramatisk narcissism och religiös fanatism behöver jag Werner Aspenströms Samlade dikter. Hans torra nedtagningar krossar spegelvärlden. Hans ”hyllning till fotsulan, den nedåtvända själen” riktar blick och tanke mot en jordad solidaritet.

LIVEPERFORMANCE Efter ett intro om renars livsvärld slussades vi ut i Göteborgs skogiga förstäder. Vi lekte inte renar, men blev likväl en djurflock med intuitiv koreografi. Håll ögonen på finska Other Spaces som låter publiken undersöka gränsland där Människan saknar självklara konturer.

DISS Fängelsedomarna mot Fateme Ekh­tesari och Mehdi Mousavi för brott mot Irans islamiska regim hör till höstens smärtpunkter. På Göteborgs poesifestival 2013 utstrålade Fateme en ofördärvad tro på kraften hos en internationell feminism. Må hennes unga livsmod och språk räddas från piskrapp och långa år av cellmörker.

Åsa Linderborg:

BOK Michel Houellebecq, Underkastelse. Intelligent, intrikat idé­roman som varken driver teser eller målar med plakatfärg. Ingen bok de senaste åren har fått mig att grubbla så mycket som den här.

APP Svenska Akademiens ordbok. En beroendeframkallande app för den som tröttnat på Candy crush. 65 000 uppslagsord, dateringar av 70 000 ord, etymologier för 28 000 ord. 49 bagis för denna folkbildande underhållning är alldeles för billigt. (Ordet bagis, historiskt sedan 1934).

DISS Idén att kulturen ska uppfostra oss moraliskt och ideologiskt, att det finns ett rätt och ett fel sätt att betrakta samhället på – det strider mot all konstnärlig frihet.

Petter Lindgren:

REPORTAGE Inte visste jag att jag visste så lite om svensk narkotikapolitik, men Magnus Lintons medryckande reportagebok Knark har gjort mig till en olidlig hushållsauktoritet i ämnet. Dessutom förstår jag nu bättre varför skolkuratorn tycktes så nyfiken på just lilla mig och min redan då elaborerade musiksmak.

POESI Lyckligt uppdriven i Sverige är det lätt att känna sig banal inför människors erfarenhet av flykt och exil. Men som tur är finns poesin, den konstform som vid sidan av musiken kanske bäst förmår omfatta överväldigande känslor som sorg eller förvisning, och som tur är finns Jila Mossaed. Hennes Jag föder rådjuret är en av årets absolut starkaste diktsamlingar.

BARNBOK Enda förtjänsten med Jeff Kinneys tionde bok i serien Dagbok för alla mina fans är att den så tydligt visar hur man bränner ett strålande uppslag. Elvaåringen Greg Heffleys vrede i kombination med ett nedsläckt internet borde ju vara rena dynamiten, men blir mest en liten fjärt. Fan, jag hade ju sett fram emot Helt ute!

Inga-Lina Lindqvist:

OUTFIT Litteraturpristagaren Aleksijevitj såg ut som om det var en dag på jobbet. Vilket det ju faktiskt var, både för henne och för de tjänstgörande prinsessorna. Medan prinsessorna dignade under diademen bröt Svetlana mot normen till förmån för stillsam vardagsfeminism.

KONST Makode Linde är ingens rondellhund och aldrig slår han in redan öppna dörrar. Däremot fick han dörren i ansiktet på Kulturhuset nyligen, vilket är synd. Makode Lindes verk är respektlösa på riktigt och för övrigt behöver den goda smaken alltid en örfil.

DISS Andra säsongen av True Detective bekräftade konstens olidliga skörhet. Mellan mästerverk och flopp finns blott en spinkig, bräcklig gärdsgård. Konceptet ”säsong” skulle för övrigt behöva en förnyelse. Varför kommer inte diktsamlingar ut i nya säsonger?