ÅSIKT

Amerikanska mardrömmar

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

När den amerikanska författaren George Saunders introduceras på svenska är det med ett bokomslag täckt av snöflingor och gnistrande namndrop. En arsenal av anglosaxiska superstjärnor bedyrar hans briljans: Junot Díaz! Jonathan Franzen! Zadie Smith!

New York Times konstaterade redan i januari 2013 att Tionde december var det årets bästa bok.

Och om man – likt undertecknad – rört sig i svensk litteratur de senaste åren, känner man till att flera namnkunniga översättare samtidigt börjat iklä Saunders svensk språkdräkt, vilket är ovanligt. Nu föreligger den i uppfinningsrik tolkning av alltid skickliga Niclas Nilsson

Det uppskruvade läget fortsätter när man börjar läsa. Det känns lite flabbigt och falskt till en början, att hajpen kring Saunders på något vis går igen i hans frenetiska stil.

Saunders noveller är intensiva stycken americana-neuros. På trixig prosa – med drastiska vändningar, påhittade varumärken™, burdusa avtäckanden av karaktärernas småaktiga bevekelsegrunder, med små listor, och ett och annat diagram instucket – skriver George Saunders noveller som väger mellan skruvad satir och ren fantasi.

Han tecknar konstiga, men inte totalt främmande, artificiella miljöer, där hela tiden ett reellt, samtida USA sipprar in i utkanterna. Ett våldsamt klassamhälle, präglat av finanskriser och krig overseas. Ett land som hos Saunders alltså både tecknas med språklig förhöjning, och som också är lite förhöjt: teknisk utveckling, hyperkapitalistisk rovdrift och innerlig heminredningskultur är uppskruvade ett par snäpp.

Det är mycket trädgårdar i Saunders noveller. Pantsatta täppor för ängsliga herrar.

”Det var som om trädgården blivit en sorts förkroppsligande av de privata drömmar som för evigt bebor det mänskliga medvetandet”, tänker Jeff, som efter att ha dömts till brott tjänar som försökskanin i ett laboratorium, där mänskliga känslor stegras och dräneras på kemisk väg. Välbefinnande, sexualdrift och suicidalt mörker regleras här av fångvaktande forskare.

Behaget som Jeff känner inför trädgården sinar i takt med droppet han är kopplad till. Men de flesta av Saunders karaktärer fortsätter att tro på den där eviga trädgårdsdrömmen, kämpa med den. Egendom och kärnfamilj. Med pulserande halter stresshormon. De är skuldsatta ekonomiskt, ljuger för sina barn om bortlämnade hundvalpars öden, är frustrerade förlorare som hatar de rika men inte vill något hellre än att vara just det.

Och den hamrande prosan serverar så mycket fantastiska och förfärliga detaljer. Ringar så skarpt in desperationen hos karaktärerna. Folk är fruktansvärda. Fåfänga och våldsbenägna. Och alltid ensamma individer, utsatta och instängda i mardrömslika, men tivoliblinkande, sociala strukturer. Saunders är psykologiskt djuplodande sci fi-light. Han är high tech-Kafka i en belånad villaträdgård.

Allra starkast, det vill säga obehagligast och indirekt också mest moraliserande, är Saunders i samlingens längsta novell, Semplicaflickorna. Vi får i dagboksform följa en familjefar som efter en lottovinst ges möjlighet att överraska sin äldsta dotter med ett födelsedagskalas, värdigt hennes bättre bemedlade skolkamrater. Den stora trenden är att smycka sin trädgård med ett slags levande statyer, S-flickor, importerade från Laos, Moldavien, Somalia och Filippinerna.

”Där de kommer ifrån finns det inte så mycket möjligheter”, tröstar mamma Pam yngsta dottern Eva som brister i gråt vid åsynen. Föräldrarna anser att det både är fint och oroande att dottern är så känslig.

Saunders river här bort avståndet, en del av förfrämligandet, mellan hetsande konsument och exploaterad producent. De av den globala, kapitalistiska ordningen sammanfogade kropparna placeras här i samma trädgård. Den ena som totaldepraverad och sönderarbetad individ. Den andra som ett tyst, avindividualiserat pynt (”En läkare övervakar installationen, enligt lag.”).

Även hos Saunders är den senare utan egen röst.

George Saunders svänger mellan sympati och desillusion inför sina karaktärer. Pendlar stilistiskt mellan ironiskt saklig och fränt lustiga-huset-aktig. En överhettad prosa som anfräter amerikanska drömmar.

FAKTA

NOVELLER

Tionde december

George Saunders

Övers Niclas Nilsson

Albert Bonniers förlag