ÅSIKT

Populister struntar i jämställdheten

Åsa Linderborg om sextrakasserier och ”svenska värderingar”

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Nyheten om sextrakasserier har skapat många trådar att dra i. Är det kön, är det kultur, är det bägge delar? Finns det en ”mörkläggningskultur” inom polis och medier?

Jag skulle vilja dröja lite vid påståendet att det är ”svenska värderingar” som blivit kränkta.

I land efter land kan jämställdheten för en kort stund bli en hjärtefråga för konservativa och högerpopulistiska rörelser som annars motarbetat all form av balans mellan könen.

Högerpopulisternas intresse för kvinnans rättigheter finns bara när de ser en möjlighet att suggerera fram en tydlig förövare – nån som inte är de själva. När det handlar om de strukturer som gör att kvinnor trots allt är underordande män, då står de inte där.

Om man är intresserad av offret, i det här fallet kvinnorna, måste det vara offrets kamp som är lösningen på problemet. Men högerpopulisterna är alltid mer intresserade av förövaren, i alla fall när de ser en chans att begränsa förövaren till att vara invandrarmän/barn. Deras lösning blir: bort med den gruppen.

Låt säga att det finns ett slags ”svenska värderingar” som gör att alla nu plötsligt påstår sig vara stolta över en närmast unik jämställdhet. Som andra redan har påpekat, är det till stora delar den förhatliga kvinnorörelsen och feminismen som vi kan tacka för de framstegen.

Men jämställdhet är inte bara en fråga om värderingar som man kan anta eller förkasta. Jämställdhet är en praktik som hänger ihop med kvinnans möjlighet till ett självständigt liv. Det handlar om rätten till fasta jobb, heltid, kollektivavtal, vettiga pensionsvillkor.

Det är just därför lågavlönade vardagsjobb, som borgerligheten nu kampanjar för, vore ett hårt slag mot ”de svenska värderingarna”. Den som har pisslön och sms-anställning får hela sitt värde som människa devalverat, och har mycket lite självförtroende att ropa ett försvar för rätten till sin egen kropp.

Att vara emot sexuella trakasserier kostar ingenting. Att vara för kvinnans rätt till ett självständigt liv är betydligt ­dyrare, men det är bara i den ekonomiska jämställdheten – välfärd, helt enkelt – som ”värderingarna” får liv.