ÅSIKT

Böckerna som giftstämplades

Claes Wahlin om det nya numret av tidskriften Författaren

Agnes von Krusenstjerna (1894–1940).
Agnes von Krusenstjerna (1894–1940).
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det fria ordet är aldrig riktigt fritt, varken i dagens demokratiska samhällen, eller förr. I det senaste, till formatet rätt otympliga numret av Författaren (4/2015), påminner bibliotekarien Karin Arbelius om de svenska folkbibliotekens undanhållande av de böcker som ansågs osedliga eller på andra sätt alltför frispråkiga för att stå framme på hyllorna. Därför placerades de i giftskåp.

Pahlenfejden 1933, som drabbade de sista delarna av Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen (homosexualitet, incest, m m) – ”en sjuk roman” enligt Biblioteksbladet – var en av de mer uppmärksammade debatterna.

På Sigtunastiftelsen arkiverade man pressklipp från sådana debatter under lätt maskerade rubriker som ”Ungdomsfrågor”, ”Ungdomsfrågor i allmänhet” eller – hu! – ”Ungdomsfrågor i allra största allmänhet”. Folkbiblioteken skulle fostra, de giftmärkta böckerna kunde på sin höjd lånas ut till en ”mognare publik”. Arbelius har fler exempel i sin eleganta snabbhistorik över giftskåpets moderna historia.

I dag uppstår det diskussioner kring Lilla hjärtat eller Tintin i Kongo. Christina Waldéns Kort kjol är det senaste exemplet. Innehållet faller annars alltmer sällan under det som betecknades som osedlighet, i dag handlar det om etnicitet, genus eller om grupper vars identitet anser sig kränkta. Nytt innehåll, men samma gamla strukturer.