Kultur

Jila Mossaed

Aftonbladets litteraturpristagare 2015

Jila Mossaed (född i Teheran 1948) kom till Sverige 1986. Hennes första bok på svenska utkom 1997.
Jila Mossaed (född i Teheran 1948) kom till Sverige 1986. Hennes första bok på svenska utkom 1997.Foto: ROGER LUNDSTEN

Aftonbladets årliga litteraturpris som delats ut sedan 1957, ges ”på exklusivt konstnärliga grunder till någon svensk diktare som ännu befinner sig i skapande utveckling”.

I enlighet med detta har juryn, som i år bestått av Kristofer Folkhammar, Anneli Jordahl, Viktoria Jäderling och Åsa Linderborg, beslutat att till 2015 års mottagare utse Jila Mossaed. Här är juryns motivering:

Att läsa Jila Mossaeds poesi är att kliva in i en melankolisk och intim sfär, där existentiella och politiska bråddjup öppnar sig. En både förtrolig och saklig ton präglar dikterna, som till lika delar ägnar sig åt ett tungt minnesarbete och en orientering i ett svårfångat nu.

Exilens särskilda erfarenhet och identitet – med sin svårläkta saknad, sitt dubbla främlingskap i det nya och i det lämnade, sina våldsamma kompromisser och sitt byte av språk – går som en hårt spänd tråd genom Mossaeds svenskspråkiga diktning. En förlust, som på samma gång är början för dikten, dess födelse och klangbotten.

Det är en poesi som tematiserar munnen som form. Ibland behöver den spotta fram orden. Ibland sjunga dem. Det pågår ett laddat drama där emellan: Hur kan man uttrycka det som gör mest ont? Hur uttrycker man det på ett nytt, främmande, språk? 

Dikterna är dovt stillsamma. Korta rader av exakt utmejslade bilder och genomborrande metaforer skapar förtätade berättelser. Detta berättande drag gör Mossaeds dikter enkla att läsa, men svåra att bli färdiga med. Gång på gång växlar dikterna medvetandeplan, utan att darra det minsta på sin säkra, lyriska röst. Dröm och myt, då och nu, individuell och kollektiv erfarenhet är företeelser som alla tillskrivs stor vikt hos Jila Mossaed, i en sorts poesins speciella samtidighet.

Mossaeds författarskap på svenska inleddes 1997 med Månen och den eviga kon, och rymmer hittills sex diktsamlingar. Sedan tidigare har hon även ett betydande författarskap på persiska, som omfattar både diktsamlingar och romaner.

Den senaste samlingen, Jag föder rådjuret, kantas av en spegelram. Diktjaget slår sig ner framför bilden av sig själv och pressar sig att berätta. ”Jag vill bli förhörd”, står det. Och när dikten svarar sin egen uppfordran sker det genom en omsorgsfull vridning mellan olika utblickar för att försöka fånga den enskildes historia, som alltid också är omvärldens.

Minnen från ett lämnat hemland, från resor där mänskliga tragedier pågår alltjämt, ställs intill drömmar om trädgårdar där bullret från vapenfabriker tar sig in. Spegeln medför också självrannsakan. När diktjaget vecklar ut sig i ett ”vi”, är det i en anklagelseakt – ”vi” är de som gemensamt låter katastroferna och krigen, ske och pågå.

Men här förekommer också ett mer tröstande slags vemod. ”Med tidens ömhet / drogs taggen ut”, står det på ett ställe, och med poesins kraft föreställs något annat: ”Vill vara fri / liksom gräset / Gräset som suger i sig / markens vätska / länge i tystnad / och avstår att ha starka rötter någonstans / avstår att fästa sig / Skölj bort mig i vinden”.

Med ”Jag föder rådjuret” tar ett omfattande och moget författarskap ännu ett stort kliv. In i både djupare mörker och mot ännu större klarhet, både närmare det brutalt dagspolitiska och det lyriskt sköna. Jag föder rådjuret är en månljusbelyst samling, som får sin författare att med allt större självklarhet framstå som en av de mest egensinniga och omistliga svenskspråkiga poeterna i dag.

Därför tilldelas Jila Mossaed Aftonbladets litteraturpris 2015.

FAKTA

TIDIGARE PRISTAGARE

1957 Per-Erik Rundquist 1958 Tomas Tranströmer 1959 Willy Kyrklund 1960 Elsa Grave 1961 Birgitta Trotzig 1962 Lars Gustafsson 1963 Östen Sjöstrand 1964 Göran Palm 1965 Sven Delblanc 1966 Erik Beckman 1967 Björn Håkanson 1968 Bengt Bratt 1969 Christer Persson 1970 Staffan Seeberg 1971 Lars Norén 1972 Göran Sonnevi 1973 Tobias Berggren 1974 Göran Hägg 1975 Göran Tunström 1976 Rita Tornborg 1977 Lars Andersson 1978 Eva Runefelt 1979 Niklas Rådström 1980 Sigrid Combüchen 1981 Rolf Johansson 1982 Willy Granqvist 1983 Eva Ström 1984 Kjell ­Johansson 1985 Ulf Gyllenhak 1986 Ernst Brunner 1987 Magnus Dahlström 1988 Peter Kihlgård 1989 Björn Ranelid 1990 Birgitta Lillpers 1991 Mare Kandre 1992 Ann Jäderlund 1993 Åke Smedberg 1994 Robert Kangas 1995 Arne Johnsson 1996 Steve Sem-Sandberg 1997 Elisabeth Rynell 1998 Kristian Lundberg 1999 Malin Lindroth 2000 Lars Jakobson 2001 Lotta Lotass 2002 Beate Grimsrud 2003 Lars ­Mikael Raattamaa 2004 Anna Hallberg 2005 Mats Kolmisoppi 2006 Sara Stridsberg 2007 Mirja Unge 2008 Johan Jönson 2009 Helena Eriksson 2010 Maria Zennström 2011 Aase Berg 2012 Johannes Anyuru 2013 Andrzej Tichý 2014 Ida Linde